Generaliseringar som lättar upp stämningen
31 mars, 2009 av Mats Hultgren
Copywritern Ulrika Good på Goss skrev en generaliserande (och, ja hyggligt fördomsfull) krönika på resume.se. Resume är en branschtidning och webb som vänder sig till yrkesfolk inom reklam, pr och marknadsföring.
När jag först såg hennes inlägg med rubriken ”Bengts VVS & reklam AB” trodde jag möjligen att det skulle handla om oförenliga komboverksamheter. Ni vet, ”kolgrill och kemtvätt” eller något i den stilen.
Men, det visar sig att det är en krönika skriven i affekt (som hon själv påpekar) om hennes bistra erfarenheter efter kontakter med hantverksskrået.
Hon garderar sig klartänkt med att avsluta med en inbjudan om att köra hennes erfarenheter (ej fördomar) i halsen på henne. Erfarenheterna låter jag bero, det finns självklart massor av exempel både på förnämliga och katastrofala utföranden.
Desto mer stuns då att bolla med fördomarna. Och det kan ju vara kul. Så låt oss sätta en generaliseringens spegel på reklam- och pr-branschen. Låt se …
:: Vi har VVS-installatören som förklarar sin icke-fungerande installation med att ”Det är mer ett konceptuellt tänk, mer än en konkret lösning”. Eller ”avloppets funktion tar tid innan det visar sig, det handlar om ett långsiktigt tänk och du kan inte förvänta dig payback direkt”.
:: Entreprenören som drar in sina bästa seniorkonsulter till pitchen och låter praktikanter från den lokala, namnkunniga hantverksskolan göra jobbet hemma på kammaren. Givetvis till seniorkonsulttaxa. Praktikanterna kan för övrigt skatta sig lyckliga över att få jobba hos en sådan fiiin entreprenör, så någon ersättning ska de inte räkna med. ”Det står folk i kö för att få praktisera här och få vårt namn på CV:t, hörru!”
:: ”Dyrt? Nah, vettu, du måste tänka long tail om du ska få en brand recognition i sociala medier som ett badrum egentligen är. Så hur ska du ha det: FYI, ROI eller en påse på huvudet”.
:: Till sist. Så hittar du rätt partner för reklam och PR genom att använda samma principer som du använder dig för att hitta hantverkare:
1. research och utvärdering sker endast i närmaste kompisnätverket med frågeställningen ”ah du, känner du inte någon som är bra på att göra reklam?”.
2. val av reklampartner baseras på deras framskjutna position i Gula sidorna.
3. byrån som får uppdraget väljs för att de andra inte hade tid just nu.
4. att ta referenser ska undvikas, det kan ju ses som ett sätt att ifrågasätta byråns kompetens.
5. att kolla med tidigare nöjda kunder är också en onödig insats som bara tar värdefull tid.
6. var helst vag och osäker på vad du ska ha ut av din reklam- och pr-partner. Det är bättre att låta byrån gissa, eller ännu hellre låta ”kreativiteten” få fritt spelrum. Och ingen byrå skulle någonsin få för sig att definiera uppdrag, omfattning eller tidsramar utifrån eget huvud, bara för att det fanns möjlighet till det. Nix, nej, niente, då.
7. följ aldrig upp under processen och ställ inga frågor. Det är bäst att låta yrkesfolket få fritt spelrum. De jobbar säkert bäst i lugn och ro. Men introducera gärna tidspress under resans gång, det friskar upp och håller folk på tå!
Så där ja. Det var det. Och inte en stavelse nerplitad i affekt!
Vem byggs det för, sa du?
14 mars, 2009 av Mats Hultgren
Apropå erfarenhetsåterföring och att lära sig av tidigare erfarenheter …
En grupp från arbetsplatsen var på ett högintressant studiebesök nyligen. Det var ett av de större byggprojekten i Stockholms innerstad som förevisades. Nya lösningar visades upp, erfarenheter under processen gicks igenom med mera. På alla sätt och vis en bra, genomtänkt och intressant genomgång rapporterades det från säker källa.
När jag fick det här återberättat för mig så var inte tekniken eller processerna som fick mig att reflektera. Det var en kommentar som projektets platschef enligt uppgift fällde. Hon noterade att det var märkligt att det återigen hade gjorts en missbedömning på vilken typ av människor det var som skulle flytta in i området.
Utifrån hennes reflektion sluter jag mig till att det inte var första gången det hände. Och utifrån min egen lilla erfarenhet verkar det vara en del av en trend som sätter sina avtryck både där och på andra ställen.
Vilken var missbedömningen? Jo, man planerade att det skulle vara ”äldre” stadgade par som skulle ge upp sina villor i närförorten och flytta till den spännande, pulserande innerstaden med all dess närhet till kultur, shopping och infrastruktur.
Man fick till överraskande(?) stora delar unga, nybildade familjer med eller utan småbarn som sett sin möjlighet att skapa sig sin första gemensamma bopålar. I innerstan, den stora drömmen. Dyrt, det må så vara men allt är relativt.
Jag skulle helt ovetenskapligt vilja påstå att det finns en uppenbar tröghet i att ge upp sin (nästan) avbetalda villa/lägenhet där husets alla egenheter och skavanker är en del av kåkens personlighet, där grannarna är goda vänner (eller man i alla fall vet var man har), där man vet vad de relativt låga omkostnader går till. Och man vet mot vilken vägg de första snödropparna och krokusen kommer att sticka upp sina vårkänsliga tentakler. Det är känt, det är bekant, det är tryggt.
Ställ det mot en nybildad ung familj eller en familj ”in spe”. Här finns inget mentalt bagage, det finns däremot en längtan till en trygghet, till en gemenskap.
Vilken är den mest lättrörliga gruppen? Vilka är mest benägna att satsa på något nytt, på framtiden? För mig är svaret givet och jag förutsätter att alla inblandade experter garvar rått åt min grunda och förenklade analys och ropar ”Självklarheter!”
Men. Min nyfikna fråga är hur behoven skiljer sig åt i de två grupperna? Av infrastruktur, nivå och typ av service? Och om det görs en missbedömning av vem som är den typiske invånaren i området , finns det fortfarande utrymme att justera eller ta höjd för de egentliga, nya behoven?
Hur gör vi? Hur lär vi oss av de tidigare erfarenheterna?
PS. Helt apropå. Här är en länk till Claes Janssens översikt av hans ”fyrarummare” i förändringsprocessen. Alla stadier passeras i en förändringsprocess. Vem befinner sig var när man fattar beslut om att flytta? Hur starka är drivkrafterna att ta sig igenom alla stadierna? Hur benägen är man att starta processen igen om man vet vad som väntar?
Låt inte din sajt attrahera ogräs
17 februari, 2009 av Mats Hultgren
Skulle du upplåta plats åt företag att annonsera om porr i ditt företags broschyrer? Skulle du låta mindre nogräknade figurer använda dina offerter till att marknadsföra allehanda potenshöjande dunderkurer? Är baksidan på dina visitkort tillgängliga för marknadsföring av sexhjälpmedel?
Självklart inte, det är inte ens en fråga. Men det blir lite annorlunda på webben. Du kan bo i samma webbhotellkvarter som de mest obskyra underjordssajter utan att vare sig ha en aning eller ens bekymra dig om det. Men ibland blir aningslösheten väl påtaglig.
Söktjänsten Bygglo som jag ansvarar för fungerar precis som vilken annan sökmotor som helst. Bygglo dammsuger sajter på nätet, indexerar dem och gör dem sökbara. Skillnaden mot Google (förutom ett gäng miljarder dollar i budget) är att Bygglo enbart gör sajter relevanta för byggsverige sökbara.
Just nu försöker vi hålla rätt på cirka 12 000 sajter. Det är spännande att se hur branschens närvaro på nätet ter sig, hur den utvecklas. Och vi är precis lika naiva som många andra på nätet.
Intet ont anande öppnar vi diskussionsforum som står oövervakade och som är en utmärkt grogrund att skicka in en spammande programsnurra och fylla på med länkar och marknadsföring för potenshöjande medel.
Sajter på hackade webbhotell bidrar, intet ont anande, till att porrsajter bygger på sina inkommande länkar genom dolda länkar. På framsidan syns inget, det är först när man (eller en sökmotor-bot) börjar kika på sidornas html-kod som det uppdagas.
Vi överlåter den gamla domänen till en länkfarm som glatt langar in tusentals länkar som pekar kors och tvärs över nätet. Allt i ditt ”gamla” namn.
Är jag upprörd? Nej. Är det en farsot? Knappast? Men tänk på hur du vill uppfattas på webben. I 99 fall av 100 är det inget problem. Men undvik att bli den där sista.
PS. Ja, jag vet att det säkert går att hitta strunt på Bygglo också. Men vi gör vårt bästa för att aktivt röja, rensa och sovra också.
Vår sökmotorplattform hamnar i fint sällskap på Microsoft
11 februari, 2009 av Mats Hultgren
Plattformen som vi utvecklat Bygglo på, har hamnat i nyheterna. Det är ComputerSweden som meddelar att Microsoft offentliggjort att Fast ESP ska integreras med deras kommande version av Office Sharepoint Server med versionsnumret 14.
För vår del passar det utmärkt eftersom vi just nu driver ett annat utvecklingsprojekt där Sharepoint är den huvudsakliga plattformen. Personligen har jag ingen närmare erfarenhet av vad Sharepoint är eller kan. Något jag tycks dela med en hel del där ute på nätet. Fågel, fisk, mittemellan, en korsning av allt? Det kommer att visa sig både i teori och praktik inom ett par månader för min egen del.
Det (sorg-)lustiga i sammanhanget är att det livstecken jag fått av Microsoft när det gäller företagets planer om Fast, är en enkät om hur jag upplever att deras kommunikation i samband med köpet av sökmotorn fungerat och hur tydlig den varit. Svar: Inte. Alls.
Man å andra sidan har jag vardagen att bekymra mig om. Finstrategierna tar jag hand om en solig vårdag. Vilket år som helst.
Byggprojekt och utvecklingsprojekt – lika som bär
02 februari, 2009 av Mats Hultgren
Det finns helt klart fler likheter än skillnader mellan byggprojekt och utvecklingsdito.
* De är dyra (och blir alltid dyrare än beräknat)
* De börjar som visioner (och faller alltid offer längs vägen på kompromissernas altare)
* De har otåliga beställare (som riskerar att vända på en femöring när de får en ny idé)
* De har utförare (som aldrig förstår vad som som menas med ett felfritt slutresultat)
* De har brukare (som aldrig inser hur fantastiskt, visionärt, lysande och innovativt resultat de egentligen har framför sig).
* Och de har en lååååång förvaltningsfas (som ingen i utvecklingsfasen bryr sig det minsta om och som man behöver bryta upp armen på ryggen på för att få dem att ta ansvar för).
Fler likheter? Eller är det bara jag?
Följ mig på Twitter
Klicka på knappen och häng på mig på Twitter! Man vet aldrig vad som kan dyka upp ...