Det är jag som ska börja
03 maj, 2011 av Mats Hultgren
I går lyssnade jag på Hjalmar. Hjalmar är seniorrådgivare och har enligt egen utsago spenderat största delen av sitt yrkesverksamma liv inom Byråkratin. Jo, man kunde nästan höra den stora bokstaven i Byråkratin. Det har varit departement, utskott och myndigheter för hela slanten under många, många år. Och med senioritet kommer också tryggheten att säga vad man tycker och vet, inte jamsa med sån’t man förväntas säga. Så det är alltid spännande och uppfriskande att lyssna på sådana herrar (och damer).
Hjalmar jobbar på Trafikverket och pratade om vad de ser för utveckling, utmaningar och risker när det gäller infrastruktur, transport och logistik i Sverige mellan nu fram till 2050. Långt perspektiv kan tyckas, men 2030 var det inte någon mening med. Då kommer det ändå se ut som det gör i dag, menar Hjalmar.
Det är de stora spelbrickorna som används som Befolkningsutveckling, Internationalisering, Världsekonomi, Energianvändning, Teknikutveckling. Spelarna som är inblandade är inga småttingar heller - Samhällsbyggnad, Transport- och logistik, Fordonsindustrin, Handeln med flera.
Det är en gnagande oro och kanske, kanske en gryende insikt som börjar stångas i mörkret där inne i undertecknads skalle. Med delar av Hjalmars presentation snurrande i skallen, den efterföljande diskussionen på plats, och med Kjell Alekletts presentation under Trenddagen för en knapp månad se’n så börjar det kännas som skarpt läge. Ska det finnas en långsiktighet och hållbarhet i kvarteret där jag bor, stadsdelen jag rör mig i, shoppingcentret jag handlar i så behöver många kraftansträngningar, inskränkningar, avståenden göras.
Jag påstår inte på något sätt att jag förstår, jag kan för mitt liv inte greppa hela frågeställningen. Långt klokare personer spenderar hela sin vakna tid med att göra det. Jag kan nöja mig med insikten att det är jag som kan göra något. Inte dem. Inte någon. Inte man. Jag.
…
Hjalmar förordar dialog också. Bra råd. Det funkar bäst när man pratar med varandra.
…
Hjalmar med kolleger har sammanfattat sin omvärldsanalys i rapporten Nytt Trafikverk, ny omvärld. Den finns att läsa här (öppnas i nytt fönster). Den har förvisso lite av perspektivet hur Trafikverket ska förhålla sig till omvärldens utveckling, men icke förty är det väldigt intressant läsning.
Ett snabbesök i framtidens shopping
29 april, 2011 av Mats Hultgren
Det är dags att förnya familjens mobilabonnemang. Numera är det definitivt en familjeangelägenhet att välja både lur och operatör. Eller rättare sagt: döttrarna köper inte det pappa köper, så att säga. Rätt ska det vara. Och rätt just nu stavas inte förvånande i-p-h-o-n-e-4.
Så fick det bli. Shoppade runt på nätet och hamnade till slut hos samma operatör som fick oss på kroken förra gången det begav sig. På sajten hos operatören som stavar sitt namn antingen med tre bokstäver eller en siffra, hittade jag en liten knapp. Besök 3LiveShop stod det. Nyfiken på vad de hade hittat på så klickade jag på knappen. Tänkte att det kanske var en uppsnoffsad webbutik med någon pseudoguide, ni vet en sån’t där tecknad Emma, Eva eller Emil som nödtorftigt kan ge automatiserade råd på enkelt ställda frågor. Ack, ack vad jag bedrog mig!
Efter lite inställningar av datorns kamera och mikrofon och någon minuts väntan blev jag mottagen av en representant från företaget. Bra bild, helt okej ljud och en bra servicegrad. Dessutom hjälpte ”Sara” mig (misstänker starkt att alla kvinnor i butiken heter så) med att kolla upp både tidigare fakturor och presentera olika förslag. Jag kunde direkt ta ställning till de erbjudanden som presenterades och ställa de följdfrågor jag behövde.
Det bästa: i bästa Minority Report-stil drog hon fram bilder på telefoner, tilläggserbjudanden och abonnemangskalkyler på skärmen genom att dra och släppa objekten på skärmen. Det kändes som om jag fick kika in och använda mig av något som fortfarande ligger en liten, liten bit in i framtiden. I dag.
Och ja, det blev både nya telefoner och förlängda abonnemang. Och Tre fick reklam på köpet. Men det bjuder jag på. Det här var en höjdare.
PS. Den konstiga gubben i hörnet försökte jag förgäves få bort utan att lyckas. Men inget är så bra så att det inte kan utvecklas.
Mer rock and roll på bloggen från och med nu
28 april, 2011 av Mats Hultgren
Konst är kul. Konst ska inspirera. Nyligen blev jag stolt ägare av en tavla av Anthony Mills, en spännande multikonstnär med en hel hög med strängar på sin lyra.
Titeln: Rock’n'Roll.
Pryder nu sin plats på kontoret. Inspirerande! Det var det hela.
Anthony ställer ut på Galleri Duerr på Vanadisvägen 29 i Stockholm. Kika in.
Teknik, tydlighet och takinspektioner
28 april, 2011 av Mats Hultgren
En betraktelse från vardagens Byggsverige, 2011 …
En kollega på jobbet har en borätt i Stockholms innerstad. Under lägenheten ska det dras en tunnel. En stor tunnel, en citytunnel. Det betyder sprängningsarbete och mycket av den varan. Tunneln går inte rakt under fastigheten men tillräckligt nära för att det finns en oro att sprängningarna ska orsaka sättningar och sprickor i kåken. Därför behöver det göras en besiktning av taken i lägenheten.
Som du förstår är det inte en enda lägenhet det rör sig om, det är stora mängder. Hundratals lägenhetstak i flera kvarter i Stockholms innerstad behöver inspekteras och dokumenteras. Ett omfattande arbete, ett nödvändigt arbete.
Det är många som är beroende av att inspektionen blir rätt och att det går att följa upp efteråt. För att verifiera eventuella följder och korrigera dem. Som sagt, många måste förstå. En som bekymrar sig väldigt mycket och som definitivt behöver förstå är är innehavaren av varje lägenhet.
I går kom protokollet från takbesiktningen. Som underlag för att förstå och följa upp dokumenterades taken i lägenheten enligt bilden.
Varje tak dokumenteras genom att det ritas för hand. Varje tak dokumenteras inom ett 2 x 2,6 centimeters utrymme på ett protokoll på ett a4-papper.
Bilden i övrigt får anses vara självförklarande i utmaningen i att få en lekman att förstå och lita på att en före- och efterjämförelse.
Lägenhetsinnehavararen i det här fallet är dessutom en så’n där konstig prick som ifrågasätter och vill få förklarat för sig både betydelsen och relevansen i det här protokollet. Över telefon deklareras det att ”Vi har minsann sysslat med okulärbesiktningar i 40 år. Vi vet vad vi pysslar med, serru!”
Det må så vara. De är garanterat både seriösa och kunniga. De har trots allt åtminstone 40 år i branschen. Men ”people skills” och kundkontakter tycks då inte vara en del av förutsättningarna att vara framgångsrik. Och det där med att att göra saker tillgängliga och begripliga för kunden/användaren, är inte det en viktig parameter? (Ja, det är en retorisk fråga.)
Jag hörde att det skulle ta 20 år för att en förändring ska bli bestående(!) i byggbranschen. Under företagets 40 verksamhetsår borde det åtminstone rymmas två tidigare omvälvande förändringar. Kanske finns det utrymme för en ny utveckling här? Digitalkamera, kanske? Någon?
Frågan huruvida BIM är framtiden för byggbranschen känns väldigt, väldigt avlägsen!
Jag kunde inte avhålla mig från att kommentera Aftonbladets storsatsning på live-journalistik tidigare i veckan. Det fick i sin tur till följd att en tidigare (jag skriver inte gammal) klasskamrat från gymnasietiden hörde av sig över Facebook.
Hon berättade att hon jobbade med IKT inom skolan och såg tydliga kopplingar mellan hennes uppdrag och mitt. Fast mitt rör sig inom en annan sektor, då. IKT frågade jag, är det Informations- och Kommunikationsteknik som avses? (Man kan ta reda på sådant genom en snabbsökning på Google. 
)
Jo, förklarade hon, det handlar om att introducera nya verktyg, kanaler och metoder till kollegerna inom skolvärlden och få dem att inse fördelarna och få dem att använda de nya möjligheterna i sin yrkesvardag. Inte illa!
Så nu har jag fått en snyggt namn på mina spridda bloggskurar, outgrundliga twitterutbrott och mitt närmast maniska intresse för vad nätet kan göra för samhällsbyggandet och de som verkar inom den branschen.
IKT. Jo, jag tackar jag!
Vi öppnar Byggbloggarna för alla som vill bidra
12 april, 2011 av Mats Hultgren
Vi på Svensk Byggtjänst (som bland annat förestår www.byggbloggarna.se) har fattat ett djärvt beslut. Vi öppnar Byggbloggarna för alla som ser sig kallade att driva utvecklingen i samhällsbyggarbranschen framåt och som använder bloggen som verktyg.
Vad innebär då det? I korthet:
1. Vi kommer att förse www.byggbloggarna.se med en neutral design och logotyp. På det viset hoppas vi kunna skapa en ”jämställd” plats i den mening att det är varje enskild bloggares möjlighet att exponera sitt eget varumärke eller tillhörighet.
2. Allt innehåll som publiceras via Byggbloggarnas sida är fortsatt varje enskild blogginnehavares material och ansvar. Byggbloggarna bara visar upp en samlad bild över bloggandet, inget annat.
3. Alla som vill synas i bloggflödet (det mitt på sidan) har möjlighet att göra det förutsatt att man uppfyller ett par väldigt grundläggande punkter: A. Du är intresserad av att bidra med sina djupsinnigheter, iakttagelser och funderingar om hur vi utvecklar samhällsbyggnadsbranschen på ett eller annat plan. B. Du har ett öppet sinne, är utrustad med sunt (bond-)förnuft och är tolerant. C.Hmm, kom inte på något bra för den punkten, får återkomma i frågan.
4. Du köper det faktum att det här är i mångt och mycket är ett experiment utan facit. Tillsammans har vi möjlighet att testa, justera och revidera hela tiden.
5. Undertecknad blir vaktmästare på www.byggbloggarna.se och ska i görligaste mån se till att det innehållet på www.byggbloggarna.se fungerar. Det gäller både flödet av blogginlägg från deltagande bloggare och eventuella tillkommande funktioner på sidan.
6. Till min hjälp kommer jag att behöva intresserade bloggare som kan bidra med tankar, idéer och förslag på funktioner. Jag ser ett löst sammanhållet ”byggbloggarråd” som också kan stå för utformningen av eventuellt kompletterande ”regler” och som också kan fatta beslut i kniviga frågor.
Så. Är du intresserad av att bli en del av det samlade intrycket på www.byggbloggarna.se?
Din insats för att vara med är minimal. Det enda du behöver göra är att skriva en kommentar till det här inlägget och förbereda dig på startskottet. När vi börjar närma oss en ny, reviderad sajt kommer jag att skicka ut mer information.
Varför du skulle bry dig? Ja, det vet bara du själv. Se det som en möjlighet att vara med och bygga en mer komplett bild över den disparata samling bloggare som bryr sig om vad som händer med svensk samhällsbyggarbransch.
Vi börjar det interna jobbet nu och jag räknar med att löpande publicera det som händer, plus när jag behöver er input på sådant som utseende, funktioner och annat viktigt.
Ok. Frågor, funderingar? Fram med dem!
PS. Är det förresten någon som är på jakt efter nytt blogghem så tror jag att jag har några lediga rum under www.byggbloggarna.se. Kallhyran är noll kronor, du står för inredning, skötsel och vattnar dina egna blommor. Efter överlämnandet av nycklarna sköter du dig själv. Maila om du är intresserad, mats.hultgren@byggtjanst.se.
Sprickor i fasaden hos kvällstidningsjätte
11 april, 2011 av Mats Hultgren
I torsdags förra veckan blåste det i Stockholm. Det blåste så mycket att till och med tågen blev försenade! (Ursäkta, jag kunde inte låta bli).
Men det räckte inte med det. När jag begav mig från Trenddagen som genomfördes på det senaste av Stockholms centralt belägna konferensanläggningar, möttes jag av polisavspärrningar ett kvarter bort. Jag började ”gumminacka” för att se om det var något uppseende som hade hänt men såg inget uppenbart. Stressad som jag var (och lite stockholmsblasé) så fortsatte jag från platsen.
Dagen efter fick jag klart för mig att hade inträffat en olycka. En olycka från ovan. Det här är ett bisarrt, sorglustigt exempel på att samhällsbyggarbranschen i bland är en ”sitting duck” när det gäller att skjuta prick på den. Eller finns det en högre makt som jävlas? Jag menar, om nu delar av en fasad rasar (vilken den inte ska göra) men nu uppenbart gjorde, vad är då oddsen för att det sker i den byggnad där ett par av Sveriges ledande kvälls- och morgontidningar sitter?!
Förresten, här är fastigheten i fråga.
PS. Ja, rubriken är mitt eget lama försök att skapa sensation av något jag inte riktigt har grepp om. Kommer inte ihåg var jag såg det hända senast …
Sista minuten-upptäckt: Kjell Alekletts blogg
08 april, 2011 av Mats Hultgren
En sista snabbrad innan jag håller helg. Jag ramlade på Kjell Alekletts blogg när jag vanity-surfade på ”Byggtjänst”. Han var snäll nog att nämna oss i ett av sina inlägg. Fattar inte att jag inte tänkte på det tidigare.
Håll till godo alla ni som var på plats i torsdags. Superintressant läsning väntar för alla ni andra som undrar vad i hela fridens namn jag pratar om.
Kjell Aleklett – on the net! (Ja, rackarns som det kan bli. 
)
Tjugo år för en förändring – glöm det!
08 april, 2011 av Mats Hultgren
Igår var det Trenddagen som anordnades av oss på Svensk Byggtjänst, eller rättare sagt ett järngäng tjejer som på kort tid trummat ihop ett suveränt tillfälle att lyssna, lära och prata om trenderna och framtiden i samhällsbyggarbranschen.
Alla var där. Även de som inte var där, var på plats ändå. Via nätet. Ända bortifrån Göteborg. Och Fredrik på Byggvärlden anslöt virtuellt och skickade frågor via nätet. Han var upptagen med att besöka mässa i Malmö och intervjua årets byggchef så vi får väl ha överseende med att han missade årets viktigaste evenemang!
Petra som är chefen för det hela noterade ”Det är så skönt med Svensk Byggtjänst, när det gäller rycker alla in och hjälper till!”. Det värmer givetvis (och det kan ju ses som lite skryt också). Det blir skarpt läge och då agerar man. Punkt.
Men det satte fingret på en sak som störde mig under gårdagen. Det var den vedertagna ”sanningen” om att det skulle ta 20 år för att få en bestående förändring att få fäste i byggbranschen. 20 år!
Smaka på den. Skulle du acceptera den tiden någonstans, någon gång, i något annat sammanhang? Den enda gången det tar så lång tid att ändra något är för att vi tillåter det ta den tiden. Eller när vi tycker det är så erbarmligt jobbigt att ändra oss så att hittar på alla upptänkliga argument för att låta bli. Eller när vi inte ser att det är värt att ändra något (och att vi tjänar alldeles för bra på att låta saker och ting vara som de alltid har varit).
Vilket av det här är det som hindrar oss i samhällsbyggarbranschen?
Det var inte meningen!
04 april, 2011 av Mats Hultgren
Vad nu, vad har jag nu startat? Är det jag som är det sista strået? Läser på Syncs blogg att han har drabbats av existensiella bloggtvivel och undrar över skälen (eller är det kanske själen?) till varför han håller på att ”tjöta” om bättre byggande, bättre boende och en bättre värld.
Tillräckligt många har gett upp redan, det går inte att sluta nu. En av de största industrigrenarna (jo, jag får lov att kalla det så) kan väl för tusan inte bestå av en halv miljon icke nätsurfande, stumma individer? Eller finns det inget att berätta, inget att lära ut? Glöm det sista, det är självklart en retorisk fråga.
Men Sync sätter fingret på något som jag grubblat över länge. Är nätets möjligheter inte rätt för proffsen i Byggsverige att kommunicera, debattera och utvecklas via? Och om det faktiskt visar sig vara rätt: vad är det som saknas för att det hela ska rulla igång?
Följ mig på Twitter
Klicka på knappen och häng på mig på Twitter! Man vet aldrig vad som kan dyka upp ...