Oj, oj. Reaktionen blev omedelbar och kraftig! Direkt efter publicering av veckans outfit muttrades det på redaktionen om ”otillbörligt favoriserande”, om det ”gått en säkring i hjärnkontoret” och om jag ”elskade min nya tröja”.

Så. För att visa att jag är lika stolt över alla AMAs fackområden (samt att jag faktiskt äger inte mindre än fyra av dessa dyrgripar) så presenteras den kompletta kollektionen här. Först ut följer Anläggning och Hus. Därefter VVS & Kyl samt El. Nu hoppas jag att alla är nöjda!

Som jag har längtat! Äntligen får jag ta steget in i modebloggarnas värld. Jag förväntar mig en  anstormning av besökare som saknar motstycke. Jag riktigt känner hur inbjudningarna till modeveckorna skrivs ut i detta nu.

Här är outfitten för alla er som våndas över vad ni ska bära till helgens grillstunder, studentexamen eller bara en stunds avkoppling på ett närbeläget vattenhål. Kan med fördel även bäras under hela sommaren, helst i offentliga sammanhang.

Materialet är 100-procentig bomull och tröjan har ett högkvalitativt tryck med originalillustrationer. Serien omfattar fyra unika linjer:

• JT-.522 (AMA Hus 08)
• SBL.123 (AMA El 09)
• PUF.41 (AMA VVS & Kyl 09)
• PDC.111 (AMA Anläggning 10)

Tröjorna är i så kallad limiterad upplaga. (Ja, jag förstår att ni är gröna av avund!)

Framsida (Klicka på bilden för högupplöst version)

Baksida (Klicka på bilden för högupplöst version)

[Följande har sin upprinnelse på Twitter där jag reagerade på ett inlägg om en vardagshändelse ... ]

Säg högt: ”en bild säger mer än tusen ord”. Fundera nu på betydelsen av det som står på nedanstående skylt (Klicka på bilden för att förstora den). Reflektera över det faktum att en ung grabb fick sitta fast i timmar innan en handgreppskunnig granne (ej auktoriserad) kunde släppa ut honom långt in på sena kvällen. Då hade hissjouren ännu inte dykt upp.

Jag erkänner, det är extremt enkelt att driva hem billiga poänger här. Men varför ens sätta sig i situationen där det är möjligt att göra det?

En besiktning är en besiktning, den är väl tänkt att verifiera att saker och ting är gjorda som de ska och att funktionen av det besiktigade är den förväntade.

Ännu mer sorglustigt blir det när jag får fortsättningen på historien, för den slutar inte med den här incidenten.

… ”Senare under helgen fastnade även tre äldre damer som jag då hade lärt mig hur man fick ut, och nu i helgen fick sonen själv släppa ut lika många frustrerade yngre hissåkare på väg till Summer Burst-festivalen. Nu ska den dock fungera…
Enligt uppgift från en av de utskickade hissreparatörerna har man tydligen under en månad satt in dörrar med ett fabriksfel, och återförsäljaren i Sverige har bara sagt till dem att fakturera vidare eventuella utryckningar till dem till saken är löst.

Vansinnigt värre, men kanske så det går till …”

Ska vi vara riktigt, riktigt generösa, kan vi katalogisera incidenten under rubriken ”Lagen om alltings djävlighet” eller ”Verkligheten överträffar dikten”.

Men … om uppgiften om återförsäljarens resonemang stämmer handlar det om andra saker. En återförsäljare som bör rannsaka sin inställning till affärsmässighet och karriärval. Och en bransch som återigen ska ta sig en allvarlig funderare på hur den här typen av ”små” händelser påverkar kundernas upplevelse.

Sitter på konferens i bedövande vackra omgivningar. Njuter av Zlatans och fotbollslandslagets föreställning och går nöjd ut i den svenska sommarkvällen. Inte ens myggen stör. Vaknar på morgonen och ser på Facebook att Calle Fridén, Magnus Ekström, Fredrik Sirberg och Christian Bengtzelius arrangerar en tyst minut i dag, 8 juni klockan 12:00. Detta för att uppmärksamma alla dem som förolyckats och förolyckas på sin arbetsplats runt om i Byggsverige. Med dödlig utgång.

Slås av tanken att det finns dem som inte fick uppleva gårdagen. För att deras arbetsplats visade sig vara något annat än det där stället dit man går efter det att man vaknar på morgonen - gnor, garvar, sliter, snackar om matchen, hjälps åt och är stolt över det som presteras.

Jag vaknade som vanligt i morse. Men ändå inte. Jag har bestämt mig för att vara tyst klockan tolv.

Det har varit en tung vår för dem som bloggar om bygg. Flera har drabbat av existensiella tvivel om sitt bloggande och meningen med det. Få läsare, ingen som kommenterar. Det blir liksom inget drag.

Jag hörde en klok kommentar för ett par veckor sedan (alla vi bloggare varnas för överhängande ”våt filt”-effekt: I Sverige följer vi personligheter på bloggarna, inte för att hålla oss uppdaterade eller initierade. Det får väl komma som en följd då, i de fall då det är det som är syftet.
Och kanske är det därför som det tycks vara betydligt mer liv i luckan på samhällbyggarrelaterat folk i den andra stora sociala kanalen – Twitter. Trots att du bara har 140 tecken på sig att säga vad du har på hjärtat, blandas högt och lågt i kommentarerna. Synpunkter på Boverket ena stunden, på Lionel Messis bollbehandling i nästa. Offentligt blandas med personligt.

Se där – Samhällsbyggarlistan på Twitter!

Det här tycker jag är något att följa och se var det tar vägen. Därför skapade jag en lista i Twitter – Samhällsbyggarlistan. Här tänker jag samla alla som intresserade av samhällsbyggnad - yrkesfolk, entreprenörer, leverantörer, kunder, opinionsbildare med flera. Alla i en stor hög. Så får vi se om vi kan utläsa några tecken och tendenser från det.

* Är du intresserad att hänga på? Har du redan Twitter når du listan här.

* Finns du redan på Twitter och känner att du vill vara en del av Samhällsbyggarlistan? Enkelt, skicka mig ett direktmeddelande till @matshultgren på Twitter så lägger jag till dig på listan. Iofs inte säker på om du kan göra det på egen hand. Om du vet hur det går till får du jättegärna berätta!

Är du inte på Twitter än? Kolla in vad som sägs och händer där just nu genom att kika på den här länken. Sidan innehåller de senste 100 Twitter-meddelandena från dem som är med i Samhällsbyggarlistan.

Vill du inte vara inkluderad? Samma som tidigare, ett DM till mig över Twitter så tar jag bort dig.

Ok, bollen i rullning. Vi får se vad som händer!

Lyssnade på radion härom morgonen. Det sändes ett reportage om den sjunkande kvaliteten på vården på flera av våra vårdcentraler runt om i landet. Ett av skälen var att det inte finns tid och resurser att introducera och utbilda AT-läkare och nya läkare på ett bra sätt. En kommentar från en läkare var att kvaliteten kommer att bli lidande så länge det är bättre ur ett lönsamhetsperspektiv för en erfaren läkare att själv gipsa en arm i stället för att instruera nya läkare hur man gör det på bästa sätt. Så länge erfarenhetsåterföring inte ses som lönsamt kommer det heller inte att bli någon sådan.

Känns det igen? Byggbranschen, IT-branschen och egentligen alla andra branscher där specialister blir chefer är det här en utmaning.

Och hur många gånger har jag inte hört och själv tänkt att ”det är bra att den nya chefen behåller vissa av sina gamla uppgifter för att inte tappa kontakten med det dagliga arbetet”. Och på så vis binder vi ris för egen rygg. Det är klart som tusan att en specialist oftast föredrar att göra det som är bekvämt och bekant. Speciellt när det är trångt om tid och pengar. För det blir ju tydligt vad man bidrar med. Och så blir det ju både bättre och snabbare om man gör det själv. Alla blir glada och nöjda. Right?

Inte då. Läkarens slutsats sätter fingret på problemet – erfarenhetsåterföring ses inte som lönsamt. Det är svårt att räkna hem. Men vi vet ju att ett bra ledarskap leder till bättre lönsamhet. Och ett bra ledarskap är ett coachande och delegerat ledarskap. Inte ett övertagande sådant.

Apropå utveckling av medarbetare. Ett väldigt välciterat inlägg på Twitter är något att tänka på. Jag tar mig friheten att översätta men hoppas att andemeningen går fram.

”Om vi nu investerar så mycket i att utbilda vår personal, vad händer då om de slutar?”
”Vad händer om vi inte gör det, och de stannar kvar?”

Svisch, pang! Där gick en hel vecka. Fick inte ett ord skrivet i bloggen men det blev desto mer på Twitter. I alla fall i tisdags då jag hamnade på en konferens om social shopping. Visst, sent på bollen men i alla fall …

Det blev en extremt intressant och inspirerande dag på alla sätt och vis. Förvisso hade det väldigt lite med bygg att göra (åtminstone i dagsläget), men vänta bara tills den dag då potentiella lägenhetsköpare vänder sig till Facebook för att få reda på hur en fastighetsägare är på att hantera underhållet eller vilka omdömen kunder har gett om en entreprenör. Kolla exempelvis in sajter som Reco.se och Rejta.se.

Jag skulle kunna spendera extremt många rader på att prata om alla idéer, intryck och funderingar som snurrade (och fortfarande snurrar) genom skallen, men det ska jag inte utsätta dig för. Magnus Höij på Internetworld (som modererade dagen förträffligt som vanligt), gjorde en sammanfattning som jag tycker fångar essensen.

Men om jag ta ta med mig en enda sak därifrån så var det Malin Strömans dragning om gamification. Eller som hon uttryckte det: hur man får det svåra eller tråkiga att bli lustfyllt, eller i alla fall transparent (läs: gör utan ansträngning). Otroligt inspirerande både att få höra om hennes erfarenheter på Stardoll och hennes reflektioner om spelet Farmvilles, Groupon och flera andra exempel på hur man lockar, leder och engagerar användaren med spelliknande mekanismer även i andra sammanhang. För oss på Svensk Byggtjänst är just användning, prioritering och tillgänglighet i våra produkter centralt för vår verksamhet. Oavsett om det handlar om användning av Bygginfos sajt eller förståelsen för AMA. Och om jag ska vara lite självkritisk så har vi en hel del kvar att göra här!  Och vi jobbar på det.

PS! Till alla andra föredragshållare under dagen, ni är inte glömda! Min hyllning får bli en skön viral hit från Youtube. Nej, inte Kompispris! I stället Jorge och Alexa Narvaez tolkning av Edward Sharpe and the Magnetic Zeros dunderhit Home. Tack ska ni ha!

Samhällsbyggarbranschen ska vara Sveriges enskilt största (eller näst största beroende på hur man räknar) bransch. Storleksmässigt är det vård och omsorg som konkurrerar, om jag förstått saken rätt. ”Samhällsbyggandet påverkar allt” säger vi och nickar lite viktigt. Det är bra för självkänslan att känna sig behövd.

Exakt hur centrala och viktiga våra hjärtefrågor är svårt att greppa. Därför satte jag mig ner och gjorde ett (föga) vetenskapligt experiment som säkert inte skulle hålla för någon som helst seriös granskning. Men i alla fall. Jag vill gärna tro att den ger någon form av fingervisning. Eller inte.

Jag gjorde helt enkelt så att jag använde mig av sajterna för tre av dagstidningarna med förankring i våra tre största städer, dn.se, gp.se, sydsvenskan.se, Martina Linds eminenta Politometern som samlar Sveriges politiska bloggare samt debattsajten Newsmill. På var och en av dessa sajter sökte jag efter några i mitt tycke väl definierade ”samhällsbyggaruttryck”. Som jämförelse använde jag ett, låt oss kalla det, dagsaktuellt begrepp. Till min hjälp tog jag Google och använde mig av en så kallade sajt-sökning (site:webbplats ”sökbegrepp).

Jag lämnade medierna på vår hemmaplan som Byggindustrin och Byggvärlden utanför det här rejset av förklarliga skäl.

Samhällsbyggarbranschbegreppen jag använde mig av var samhällsbyggnad, infrastruktur, stadsplan, byggbransch, fuskbygge, citytunnel, ”norra länken”, västlänken, ”Catharina Elmsäter-Svärd”.

Mot dessa ställde jag en ensam kille från Kattarp utanför Helsingborg: Eric Saade.

Så här följer totalresultatet av Samhällsbyggarbranschen vs. Eric Saade

Siffrorna i tabellen är antalet sidträffar på det sökta begreppet, eller ackumulerade i Samhällsbyggnadsbranschens fall. Som ni ser är det jämnt skägg när det gäller gp.se, en lätt övervikt för Saade i Skåne medan Stockholmarna får mer samhällsbyggnad än Saade-schlager serverade i dn.se. Men om du är mer ordentligt intresserad av samhällsbyggnadsfrågor än skönsjungande ynglingar, då är Politometern och Newsmill ställena för dig.

Intresseklubben noterar: inte i något fall överskred samhällsbyggnadsbegreppen 6,5 procent av det totala antalet sidträffar på någon sajt. Främst kom Newsmill (6,45 procent), längst bak sydsvenskan.se (1,42 procent).

Och nu när du kommit så här långt är det troligen uppenbart att du ska läsa allt detta med en rejäl nypa salt. Trevlig helg!

Det är inte så att jag glömt bort Byggbloggarna, det är  bara det att allt annat har kommit i vägen. Lätt hänt nu när det är undertecknad och entusiastiska medarbetare som ska lösa det på lediga stunder. Jag klagar inte, det är bara ett konstaterat faktum. Men det händer faktiskt en del bakom kulisserna.

Exempelvis har Lasse som jobbar på Svensk Byggtjänst webbavdelning snickrat samman en ny logotyp. Den ser ut så här.

Jag tycker den fungerar alldeles förträffligt. Den finns i en liggande variant också som kommer att användas i sidhuvudet på samlingssidan för bloggarna.

Designen som vi funderar på att använda är en anpassad variant av ett tema framtaget av ett företag som heter Solostream. Temat heter WP-Prolific och är både rent och snyggt tycker jag. Dessutom väldigt anpassningsbart. Bland andra är Lärarförbundets tidningsavdelnings blogg är baserat på det temat. Den känns bra och genomarbetad så vi kommer troligen att hämta mer inspiration därifrån. Om du har tips på fler bloggar med genomarbetad, tydlig form och vettiga (eller spännande och galna för den delen) funktioner, släng in en kommentar här.

Under tiden försöker Lasse och jag ta oss fram till en färdig lösning så snart det bara går!

Oscar och Carl Åkerström är bröder. De är dessutom fotbollsintresserade. Och helsingborgare. Så när Henke Larsson gjorde sin sista match bestämde de sig för att göra ett bättre än Helsingborgs stad som nöjde sig med att överräcka en blomsterkvast. De startade en Facebook-grupp och drog igång en insamling för att ge Helsingborgs fotbollshjälte en mer passande hyllning. Så Högaborgs-grabben som kallas Ghod i Glaskow blir nu staty i Helsingborg. I juni är det enligt uppgift dags för 300 kilo brons-Henke att ställas upp utanför Olympia. Snacka om offentlig utsmyckning!

Jag kan höra Henke karakteriskt knarra: ”Nääee, de där e redit skoj.”.

Jag lobbar (aj då, fotbollshumor) för Zlatan även om han blev en jättepärlplatta en gång i tiden, och Torbjörn Nilsson utanför Ullevi (Ni göteborgare får göra upp om han ska stå utanför Nya eller gamla Ullevi).

Fler förslag på offentlig utsmyckning?