Management by skumsvärd
09 maj, 2011 av Mats Hultgren
Hittade de här i helgen och var bara tvungen att köpa ett par! Räknar kallt med att bilda skola i modernt ledarskap. Ett omistligt redskap vid utvecklingssamtal, lönediskussioner, prioriteringar av projekt med mera. Måste bara utveckla modellen kring verktyget. Just nu handlar det mer om ett entusistiskt men relativt planlöst viftande …
Ett första par har redan utvärderats av två testpiloter, modell yngre. God attraktionspotential vid lekplats och lagom tuggmotstånd om man känner för att ta ett bett av klingan.
Facebook, fotbollshjältar och offentlig utsmyckning
04 maj, 2011 av Mats Hultgren
Oscar och Carl Åkerström är bröder. De är dessutom fotbollsintresserade. Och helsingborgare. Så när Henke Larsson gjorde sin sista match bestämde de sig för att göra ett bättre än Helsingborgs stad som nöjde sig med att överräcka en blomsterkvast. De startade en Facebook-grupp och drog igång en insamling för att ge Helsingborgs fotbollshjälte en mer passande hyllning. Så Högaborgs-grabben som kallas Ghod i Glaskow blir nu staty i Helsingborg. I juni är det enligt uppgift dags för 300 kilo brons-Henke att ställas upp utanför Olympia. Snacka om offentlig utsmyckning!
Jag kan höra Henke karakteriskt knarra: ”Nääee, de där e redit skoj.”.
Jag lobbar (aj då, fotbollshumor) för Zlatan även om han blev en jättepärlplatta en gång i tiden, och Torbjörn Nilsson utanför Ullevi (Ni göteborgare får göra upp om han ska stå utanför Nya eller gamla Ullevi).
Fler förslag på offentlig utsmyckning?
Det är jag som ska börja
03 maj, 2011 av Mats Hultgren
I går lyssnade jag på Hjalmar. Hjalmar är seniorrådgivare och har enligt egen utsago spenderat största delen av sitt yrkesverksamma liv inom Byråkratin. Jo, man kunde nästan höra den stora bokstaven i Byråkratin. Det har varit departement, utskott och myndigheter för hela slanten under många, många år. Och med senioritet kommer också tryggheten att säga vad man tycker och vet, inte jamsa med sån’t man förväntas säga. Så det är alltid spännande och uppfriskande att lyssna på sådana herrar (och damer).
Hjalmar jobbar på Trafikverket och pratade om vad de ser för utveckling, utmaningar och risker när det gäller infrastruktur, transport och logistik i Sverige mellan nu fram till 2050. Långt perspektiv kan tyckas, men 2030 var det inte någon mening med. Då kommer det ändå se ut som det gör i dag, menar Hjalmar.
Det är de stora spelbrickorna som används som Befolkningsutveckling, Internationalisering, Världsekonomi, Energianvändning, Teknikutveckling. Spelarna som är inblandade är inga småttingar heller - Samhällsbyggnad, Transport- och logistik, Fordonsindustrin, Handeln med flera.
Det är en gnagande oro och kanske, kanske en gryende insikt som börjar stångas i mörkret där inne i undertecknads skalle. Med delar av Hjalmars presentation snurrande i skallen, den efterföljande diskussionen på plats, och med Kjell Alekletts presentation under Trenddagen för en knapp månad se’n så börjar det kännas som skarpt läge. Ska det finnas en långsiktighet och hållbarhet i kvarteret där jag bor, stadsdelen jag rör mig i, shoppingcentret jag handlar i så behöver många kraftansträngningar, inskränkningar, avståenden göras.
Jag påstår inte på något sätt att jag förstår, jag kan för mitt liv inte greppa hela frågeställningen. Långt klokare personer spenderar hela sin vakna tid med att göra det. Jag kan nöja mig med insikten att det är jag som kan göra något. Inte dem. Inte någon. Inte man. Jag.
…
Hjalmar förordar dialog också. Bra råd. Det funkar bäst när man pratar med varandra.
…
Hjalmar med kolleger har sammanfattat sin omvärldsanalys i rapporten Nytt Trafikverk, ny omvärld. Den finns att läsa här (öppnas i nytt fönster). Den har förvisso lite av perspektivet hur Trafikverket ska förhålla sig till omvärldens utveckling, men icke förty är det väldigt intressant läsning.
Ett snabbesök i framtidens shopping
29 april, 2011 av Mats Hultgren
Det är dags att förnya familjens mobilabonnemang. Numera är det definitivt en familjeangelägenhet att välja både lur och operatör. Eller rättare sagt: döttrarna köper inte det pappa köper, så att säga. Rätt ska det vara. Och rätt just nu stavas inte förvånande i-p-h-o-n-e-4.
Så fick det bli. Shoppade runt på nätet och hamnade till slut hos samma operatör som fick oss på kroken förra gången det begav sig. På sajten hos operatören som stavar sitt namn antingen med tre bokstäver eller en siffra, hittade jag en liten knapp. Besök 3LiveShop stod det. Nyfiken på vad de hade hittat på så klickade jag på knappen. Tänkte att det kanske var en uppsnoffsad webbutik med någon pseudoguide, ni vet en sån’t där tecknad Emma, Eva eller Emil som nödtorftigt kan ge automatiserade råd på enkelt ställda frågor. Ack, ack vad jag bedrog mig!
Efter lite inställningar av datorns kamera och mikrofon och någon minuts väntan blev jag mottagen av en representant från företaget. Bra bild, helt okej ljud och en bra servicegrad. Dessutom hjälpte ”Sara” mig (misstänker starkt att alla kvinnor i butiken heter så) med att kolla upp både tidigare fakturor och presentera olika förslag. Jag kunde direkt ta ställning till de erbjudanden som presenterades och ställa de följdfrågor jag behövde.
Det bästa: i bästa Minority Report-stil drog hon fram bilder på telefoner, tilläggserbjudanden och abonnemangskalkyler på skärmen genom att dra och släppa objekten på skärmen. Det kändes som om jag fick kika in och använda mig av något som fortfarande ligger en liten, liten bit in i framtiden. I dag.
Och ja, det blev både nya telefoner och förlängda abonnemang. Och Tre fick reklam på köpet. Men det bjuder jag på. Det här var en höjdare.
PS. Den konstiga gubben i hörnet försökte jag förgäves få bort utan att lyckas. Men inget är så bra så att det inte kan utvecklas.
Mer rock and roll på bloggen från och med nu
28 april, 2011 av Mats Hultgren
Konst är kul. Konst ska inspirera. Nyligen blev jag stolt ägare av en tavla av Anthony Mills, en spännande multikonstnär med en hel hög med strängar på sin lyra.
Titeln: Rock’n'Roll.
Pryder nu sin plats på kontoret. Inspirerande! Det var det hela.
Anthony ställer ut på Galleri Duerr på Vanadisvägen 29 i Stockholm. Kika in.
Teknik, tydlighet och takinspektioner
28 april, 2011 av Mats Hultgren
En betraktelse från vardagens Byggsverige, 2011 …
En kollega på jobbet har en borätt i Stockholms innerstad. Under lägenheten ska det dras en tunnel. En stor tunnel, en citytunnel. Det betyder sprängningsarbete och mycket av den varan. Tunneln går inte rakt under fastigheten men tillräckligt nära för att det finns en oro att sprängningarna ska orsaka sättningar och sprickor i kåken. Därför behöver det göras en besiktning av taken i lägenheten.
Som du förstår är det inte en enda lägenhet det rör sig om, det är stora mängder. Hundratals lägenhetstak i flera kvarter i Stockholms innerstad behöver inspekteras och dokumenteras. Ett omfattande arbete, ett nödvändigt arbete.
Det är många som är beroende av att inspektionen blir rätt och att det går att följa upp efteråt. För att verifiera eventuella följder och korrigera dem. Som sagt, många måste förstå. En som bekymrar sig väldigt mycket och som definitivt behöver förstå är är innehavaren av varje lägenhet.
I går kom protokollet från takbesiktningen. Som underlag för att förstå och följa upp dokumenterades taken i lägenheten enligt bilden.
Varje tak dokumenteras genom att det ritas för hand. Varje tak dokumenteras inom ett 2 x 2,6 centimeters utrymme på ett protokoll på ett a4-papper.
Bilden i övrigt får anses vara självförklarande i utmaningen i att få en lekman att förstå och lita på att en före- och efterjämförelse.
Lägenhetsinnehavararen i det här fallet är dessutom en så’n där konstig prick som ifrågasätter och vill få förklarat för sig både betydelsen och relevansen i det här protokollet. Över telefon deklareras det att ”Vi har minsann sysslat med okulärbesiktningar i 40 år. Vi vet vad vi pysslar med, serru!”
Det må så vara. De är garanterat både seriösa och kunniga. De har trots allt åtminstone 40 år i branschen. Men ”people skills” och kundkontakter tycks då inte vara en del av förutsättningarna att vara framgångsrik. Och det där med att att göra saker tillgängliga och begripliga för kunden/användaren, är inte det en viktig parameter? (Ja, det är en retorisk fråga.)
Jag hörde att det skulle ta 20 år för att en förändring ska bli bestående(!) i byggbranschen. Under företagets 40 verksamhetsår borde det åtminstone rymmas två tidigare omvälvande förändringar. Kanske finns det utrymme för en ny utveckling här? Digitalkamera, kanske? Någon?
Frågan huruvida BIM är framtiden för byggbranschen känns väldigt, väldigt avlägsen!
Datorspelandets vedermödor – uppföljaren
20 april, 2011 av Mats Hultgren
Jag beklagade mig i min förra post om förväntningar som vändes till frustration när jag var tvungen att vänta på att kunna spela mitt hett efterlängtade Portal 2. Nåväl, nu finns spelet att tillgå. Rent teoretiskt skulle jag alltså kunna vara i full färd att ränna runt i korridorer och kämpa mot en passiv/aggressiv dator. Men icke. Mitt eget kött och blod satte käppar i hjulet.
Äldsta dottern lade beslag på dvd:n och deklarerade glatt i eftermiddags att hon minsann kommit en bra bit in i spelet. Så. Jag får snällt ställa mig i kö. Och vänta. Får väl sno åt mig initiativet på nattkröken.
Har förresten fått frågor om vad det här har att göra med byggbranschen eller samhällsbyggnad. Enkelt, det är bara att kolla trailern i förra inlägget. Spelet har ett inbyggt samarbetsläge (coop mode). Det gäller alltså att lösa utmaningar tillsammans. Så om du tittar igen så ser du att det är beställaren till vänster och entreprenören till höger.
Konsten att maximera förväntningarna. Och dra dem i backen.
19 april, 2011 av Mats Hultgren
(Följande kommer de flesta av er säkert tycka är höjden av i-landsproblem. Men då är jag rädd att ni inte riktigt har förstått hela problemets dignitet.)
Det handlar om uppföljaren till ett spel som egentligen hängde på som en extragrej för ett annat spel men som snabbt fick sin skara entusiaster. Spelet heter Portal, var extremt innovativt och blev kult. Tjusningen i spelet (förutom en något psykotisk überdator Glados som är din vän/fiende/guide genom hela spelet) handlar det om att nyttja din kreativitet och förmåga att ta dig runt utmaningar och problem medelst virtuella portaler. Svårt att förklara, men kika här så förstår du principen.
I går kom då dvd:n från leverantören. Kvällen räddad! Undan med vardagsbestyren, röj på skrivbordet, in med dvd:n, kickar igång installationen. Spänningen, förväntningarna. Ja, ni kan ana!
- Portal 2. Så här ser det ut. På utsidan.
Så vad nu? Spelet startar inte. I stället dyker en dialogruta upp som förklarar att ”Tyvärr, spelet kan inte startas eftersom det inte har lanserats.” F’låt, men jag sitter med dvd:n framför mig. Jag har rånat spargrisen och betalt spelet. Så. Kör igång. Starta. Jag vill. Nu. Direkt. F…n.
Alla mina ansträngningar till ingen nytta. Spelet fanns, men ändå inte. Nu sitter jag här med en dvd som inte går att använda. Och min förväntning förvandlad till frustration. (Ja, jag sade att du skulle tycka att det ångar i-landsproblem över det hela!)
Hela situationen blir lika bisarr som om du köpt en ny kåk, fått inflyttningsdatum, hämtat nycklarna och kört fram flyttlasset till adressen. Väl framme får du förklarat för dig att huset inte är klart än men du kan ju alltid läsa broschyren så länge och kika på ritningen igen. Eh, va? Har det hänt? Sanning?
Nåväl, jag får ge mig till tåls någon dag till. Jag tittar på trailern igen. Jag kan knappt vänta.
PS. Portal har spelvärldens bästa credit track. Du hittar det här nedan. Enbart mina förväntningar till vad som komma skall inom det området är skyhöga.
Materialist? Jo … ja … okej, då … Javisst!
18 april, 2011 av Mats Hultgren
Hej. Jag heter Mats Hultgren. I dag har jag varit beroende i 136 dagar …
Läste ett pressmeddelande från KTH om att Donna Hanafi och Susanna Berggren som i sin kandidatuppsats i medieteknik har kartlagt användarna och användandet av mitt favoritverktyg. Satt under förra veckan och lyssnade på Marie Nilsson, vd på Mediavision, som bland annat pratade om egenskaperna hos den typiske användaren.
Så arketypen är man (check), teknikintresserad (check), spenderar mer än genomsnittet på media och teknik (check, tror jag), välutbildad (nja) och välavlönad (eeh? Jag är svensk, jag pratar inte om sån’t!). Låter som en stereotyp och jag får väl finna mig i att jag är en sådan i det här fallet. En stereotyp.
Men ärligt talat. Min ipad har gjort min vardag så mycket enklare – jag är alltid uppkopplad under hela dagen även när jag kutar från ett möte till ett annat. Jag får ner anteckningarna och sammanfattningarna från mötena direkt, har inga problem att hitta kompletterande information under. Och skulle jag behöva kan jag alltid smyga till mig en kik på inkorgen eller twitter-flödet.
Hemma? Jodå, även här används den friskt. Informationscentral på dagen, nöjesmaskin på kvällen. Herregud, låter som en extremt lökig slogan!
Ska det här bara bli en ren hyllning till en platt, dyr, stympad bärbar dator? Ja. Så får det bli.
Om jag skrivit det här inlägget på min ipad? Sluta. Jag är inte dum. Enbart för att ipaden blivit min snuttefilt i vardagen innebär det inte att jag använder den till allt. Bara till det den är bäst på (vilket som noterats ovan är förvånansvärt mycket).
Så. Min ipad får någon bryta loss från mina kalla döda fingrar. Eller ge mig en ipad2.
Den manliga tekniknörden kopplar ur för i dag.
Jag kunde inte avhålla mig från att kommentera Aftonbladets storsatsning på live-journalistik tidigare i veckan. Det fick i sin tur till följd att en tidigare (jag skriver inte gammal) klasskamrat från gymnasietiden hörde av sig över Facebook.
Hon berättade att hon jobbade med IKT inom skolan och såg tydliga kopplingar mellan hennes uppdrag och mitt. Fast mitt rör sig inom en annan sektor, då. IKT frågade jag, är det Informations- och Kommunikationsteknik som avses? (Man kan ta reda på sådant genom en snabbsökning på Google. 
)
Jo, förklarade hon, det handlar om att introducera nya verktyg, kanaler och metoder till kollegerna inom skolvärlden och få dem att inse fördelarna och få dem att använda de nya möjligheterna i sin yrkesvardag. Inte illa!
Så nu har jag fått en snyggt namn på mina spridda bloggskurar, outgrundliga twitterutbrott och mitt närmast maniska intresse för vad nätet kan göra för samhällsbyggandet och de som verkar inom den branschen.
IKT. Jo, jag tackar jag!
Följ mig på Twitter
Klicka på knappen och häng på mig på Twitter! Man vet aldrig vad som kan dyka upp ...