Framtidens byggande med kadaverdisciplin
26 augusti, 2009 av Mats Hultgren
Här är ett galet tankeexperiment som jag garanterat kommer att få skit för, men …
…vad skulle hända om det dök upp en entreprenör som tagit en militär approach till det här med byggande?
Hur man än vänder och vrider på det så är de (yrkesmilitärerna) ju experter på att tackla omfattande projekt med oklara förutsättningar, styrd logistik, konkret ledarskap och tydlig kommunikation. För att inte prata om klara direktiv och mätning av uppfyllda mål.
Jag kan se det framför mig: ett före detta jägarförband som hittat en andra karriär som entreprenörer inom bygg. Kommando-byggande, någon?
Rena snurren? Fullt möjligt. Men kanske inte snurrigare än att vi inom byggindustrin letade förebilder inom svensk bilindustri för inte så många månvarv sedan.
PS. Missförstå mig rätt, jag är ingen stor anhängare av väpnade styrkor och dissi dicipl disciplin får jag anstränga mig att ens stava till. Men jag är fascinerad över mekanismerna över vad det är som får saker och ting att fungera. Bra eller mindre bra.
Promenerande veteraner avslöjar fuktfasader
21 augusti, 2009 av Mats Hultgren
Läste i den tryckta utgåvan av Byggindustrin om gänget bakom sajten byggbrahus.nu. Ett innovativt initiativ av ett gäng distingerade ”byggveteraner” (deras begrepp, inte mitt) som gett sina återkommande promenader ytterligare en dimension.
Efter att ha sett många fuktskadade byggnader längs sin väg har de startat en sajt som lyfter fram de dåliga exempel som de stöter på, diskuterar hållbara lösningar och, inte minst, ger de som drabbats av problemen en kanal, stöd och en röst.
Spontant känns det här med promenader som ett väldigt enkelt och rättframt sätt att åtminstone få en vink om den externa kvaliteten på en nyuppförd byggnad. Varför inte uppmuntra alla som deltagit i ett byggprojekt att snöra på sig promenadskorna och ta vägarna förbi sin skapelse med jämna mellanrum? För visst vill väl alla stolt och rakryggat betrakta det man varit med om att skapa!
För att bidra till ytterligare exponering och marknadsföring, har ni här min något naiva, men ändock, idé. Börja att sätta upp minnesplaketter på alla byggnader, ni vet sådana där snygga i mässing, som berättar vem som stått för uppförandet av huset. Det gjordes ju förr, det kan ju göras igen. Man vill synas med sitt varumärke så länge projektet färdigställs, varför inte låta det sitta kvar även 24 månader senare. På det här viset kan ju alla och envar enkelt få reda på vem som stått för praktbygget (eller praktmissen).
PS. Tyvärr har jag inte hittat någon artikel om gänget bakom byggabrahus på byggindustrin.com men den kommer säkert.
Arkitekter på modet
19 augusti, 2009 av Mats Hultgren
Noterade just på dagensmedia.se att arkitektens roll är ställd i centrum på ett lite oväntat sätt. Det är modekedjan MQ som använder sig av arkitekter som modeller i sin aktuella höstkampanj.

Modellerna heter Konrad Krupinski och Therese Malm och jobbar till vardags på Wingårdh Arkitektkontor respektive Reflex Arkitekter.
Med tanke på vårens diskussion om byggbranschens attraktionskraft hos våra unga, kan vi be om en uppföljning där vi får se projektörer eller byggledare på catwalken?
Hantverkarna har ju redan sitt på det torra med arga snickare, roomservice-målare och bygglovs-matsar!
Uppdaterat: Sångaren i Buggles ringde just. Han ville ha tillbaka sina glasögon.
Slaget om sökmotortrafiken har börjat
10 augusti, 2009 av Mats Hultgren
Den stora snackisen (nåja, i vissa kretsar då) under sommaren har varit förlagens och mediehusens nygamla idé om att de ska ta betalt för sitt innehåll. I många fall, helt enkelt för den löpande nyhetspubliceringen.
De som anses otillbörligt ha tjänat på detta med att nyheter kan läsas fritt på nätet är vi läsare och … Google!
Jag skriver ”läsas fritt” eftersom gratis är det ju inte eftersom vi trots allt betalar för distributionen (uppkopplingen) och verktyget (datorn, mobilen).
På den internationella arenan deklarerade mediamagnaten Rubert Murdoch att delar av hans tidningsflotta ska börja ta betalt för delar av sitt innehåll. Och i den svenska mediadammen säger Stampen Förlag att de ska börja implementera ACAP på vissa av sina titlars sajter för att förhindra att Google(!) ska tjäna pengar på deras innehåll.
(ACAP är ett protokoll som utökar möjligheterna att kommunicera och styra sökmotorernas crawler. Det är alltså inget tekniskt skydd, utan ett direktiv till de crawler som är anpassade till att förstå ACAP-instruktioner. Hittills har ACAP varit ett stort slag i luften, om du frågar mig.)
Dagens Media rapporterade och reaktionerna i blogosfären på Stampens initiativ blev omedelbar, exempelvis här, här och här.
Och jag sällar mig till kritikerskaran. Är det någon som på fullaste allvar tror att det bästa sättet att nå kommersiell framgång är att strypa en av mest framgångsrika och kostnadseffektiva distributionskanalerna, sökmotorn? Skulle räckvidd helt plötsligt ha förlorat sitt värde i sammanhanget?
Var konstruktiv och leta lösningar istället för att begränsa och bygga hinder. Varför inte:
- Nyttja den teknik som bevisligen är högt prioriterad av användarna, det vill säga sökmotorn
- Använda sig av lojaliteten till varumärket ni har bland era besökare
- Lyfta fram kvaliteten i den demografiska data och kunskap som finns nerplöjd i sälj- och prenumerationssystem
- Dra nytta av den affärsmodell som fungerar just nu, det vill säga sökordsannonsering
Med det här menar jag inte att haka på Googles AdSense, det är till att devalvera sitt eget innehåll och varumärke. Det är lika huvudlöst för ett mediaföretag att nappa på AdSense som räddningsplanka som att sätta sin förhoppning till ACAP.
Gör istället er egen söklösning, er egen nischade sökmotor. Möjligheterna och förutsättningarna finns där. De försök som hittills gjorts av svenska mediahus är i nio fall av tio rena katastroferna. Dina besökare och din trafik förtjänar ett bättre öde. Innovation, någon?
