Kommentarer till Samhällsbyggnadssektorn hotas av akut arbetskraftsbrist

Av: Erik Hellqvist

Erik Hellqvist — Tue, 05 May 2009 07:11:47 +0000

Stoltheten över att tillsammans – olika yrkeakategorier i samverkan – skapa en byggnad är absolut viktig att framhålla.

Också att lyfta fram det konstnärliga och lustfyllda i hantverk och andra insatser i byggprocessen. Kan vi förmedla berättelser med sådan känsla tror jag fler skulle bli intresserade av att jobba i vår bransch.

Av: rormokf

rormokf — Fri, 01 May 2009 17:03:32 +0000

Måste hålla med Sync i det han säger, angående det faktum att man, om man vill, kan känna sig stolt över det man har åstadkommit.

Det är ju en känsla, så det kan ju vara svårt att få människor att förstå att det faktiskt är ett sorts konstarbete att få i hop ett hus med alla dess delar och installationer gjorda av en hel del olika yrkesgrupper, efter ett förhoppningsvis välgjort grundarbete som gjorts av arkitekter och diverse konsulter, också de med olika förutsättningar.

Yrkesgrupper som förhoppningsvis har samma mål, att överlämna en bra och funktionell slutprodukt.

Kanske kan man lyfta fram det konstnärliga i alla de olika hantverksyrkena?

Av: Erik Hellqvist

Erik Hellqvist — Wed, 29 Apr 2009 07:45:48 +0000

Att vara byggare kan ha sina sidor och de verkligt unga har säkert annat än jobbval i tankarna.
Men när man kommit en bit upp i tonåren börjar nog värderingar kring olika jobb att sätta sig.
Jag tycker du pekar på en viktig sak att kommunicera till unga; att det som byggs spelar roll i samhället under lång tid – att det är bestående.
Det som byggs påverkar därmed både det sociala och det ekologiska framåt i tiden – att vara med och bygga är en möjlighet att verkligen förbättra samhället på viktiga sätt.

Av: Sync

Sync — Fri, 24 Apr 2009 18:05:17 +0000

Frågar du en dagisgrupp så vill killarna statistiskt hellre bli astronaut än byggkalkylator, det är helt ok.
Om jag minns rätt så hade jag inget som helst intresse av framtidplanering i unga år, åtminstone inte fram till högstadiet. Det fick lösa sig självt, liksom.

Jag tror man måste förklara charmen med att åka åtta mil till ett avlägset bygge, börja dagen 06.45 i nollgradigt spöregn och spika ihop ännu ett lösvirkeshus utan tält.

Skämt åsido, byggare har en fantastisk fördel som sällan kommer fram. Vi bygger sånt som består, det finns kvar att beskåda och använda under en lång tid. Ibland är det både vackert och välbyggt, ibland lite mindre smickrande.