40-årskris i ny tappning

28 juni, 2010 av Erik

Vi är fem studiekamrater som återses tio år efter vi tog vår civilingenjörsexamen. Vi ses på en restaurang där vi kan sitta ostörda och prata, för det har vi behov av. Och det är inte 40-årskris vi behöver prata om, så gamla är vi inte. Det är Lena som började som planerare av större husbyggen på ett större entreprenadföretag. Det är Mats som började på tekniska kontoret i sin hemkommun. Leif, han började på ett konstruktionskontor. Sedan är det Bosse, han började på ett projektledningsföretag och så är det undertecknad som också direkt efter examen började på ett mindre entreprenadföretag med att anlägga gräsmattor, lägga asfalt och andra markarbeten.

Under förrätten berättar Lena att hon både har både hunnit gifta sig och skilja sig och träffat en ny karl på jobbet, den förre var alltför lat för hennes tempo. Mats berättade att han träffat en härlig kvinna som han gift sig med och de har nyligen fått sin förstfödda. Det märks för han och är hålögd efter vakande koliknätter. Leif, han har inte haft tid att hitta någon partner utan det är jobbet och alla möjliga motionsaktiviteter som upptar hans tid. Just nu är han i full färd med alla förberedelser för att genomföra en Ironman – det riktiga Triathlon. Bosse lägger all sin lediga tid på familjen som består av fru och ett barn samt det nyinköpta radhuset. Och jag är fortsatt gift min fru och dotter som vi fick redan under studietiden. Det betyder att all ledig tid går åt till läxläsning och barnaktiviteter.

Vi är alla i en fas där studenttiden känns långt borta. Vi är inne i arbetslivet, vi känner oss trygga i att ha arbete. Och vi har fått tid att börja reflektera över livet i allmänhet. Alla har vi tagit intryck av klimatdebatt, oljespill, ”the small people” och annat som fladdrar förbi på nyheterna. Och vi funderar på våra barns framtid.

Men det mest intressanta är att vi alla flyttat på oss och börjat arbeta hos fem olika byggherrar runt om i landet som bygger och förvaltar flerfamiljsbostäder i egen regi.

Det är Mats som under varmrätten börjar berätta hur han har det på sin arbetsplats. Det blir så intressant att vi får skynda på med varmrätten och vinflaskorna byts ut efterhand.

Mats har en riktig räknenisse till VD som när han fyllde 40 år fick många frågor om han upplevde någon 40-års kris, men det gjorde han inte. Däremot började han fundera på begreppet 40-års kris och applicerade tänket på fastigheterna företaget byggde och förvaltade. Han blev så uppslukad av problemställningen att han omgående satte sig med sina excelark, och till skillnad mot tidigare så antog han ett 40-års perspektiv. Bland personalen gick snacket att han som alla andra räknenissar bara kunde räkna ett kvartal framåt i tiden. Och det snacket kände VD:n naturligtvis till.

Vid nästa styrelsemöte presenterade han därför ett nytt sätt att kalkylera och beräkna för styrelsen. Det blev självklart frågor varför man inte skulle fortsätta välja lägsta tänkbara pris i upphandlingsskedet, för så hade man alltid gjort. Men VD:n hade svar på allt kompletterat med pedagogiska kalkyler och grafer som klart visade att totalkostnaden blev klart lägre, hyresgästerna nöjdare och företaget skulle bli en mer attraktiv arbetsplats om man antog ett 40-års perspektiv innan något investeringsbeslut togs. Styrelsen tog efter långa och konstruktiva diskussioner det historiska beslutet att i alla frågor utgå från ett 40-års perspektiv för alla fastigheter. Och VD:n inrättade en instans som kallades 40-årskrisen. Alla ärenden måste passera den instansen innan något beslut togs. Och det gällde såväl investerings- som driftsbudgetar.

Mats började på det företaget i samma veva och han berättade att det var en stor omställning för alla. ”Det ska vara en räknenisse som kan komma på något så dumt” sa en av de äldre i gården. Bland de yngre var dock mottagandet översvallande och eftersom det fanns styrelsebeslut och mycket kloka argument blev det snabbt ett accepterat sätt att tänka och arbeta. I början utgick jag från mina vanliga kontakter när jag skulle välja leverantörer, men blev tvungen att tänka om för att kunna passera 40-årskrisen innan något beslut om investering gjordes.

Det blir en mycket intressant diskussion så vi tog in mer vin. Mats berättade också att effekterna som VD:n förutspått besannades. Personalavdelningen har nu många intresserade arbetssökande, både nyexaminerade och mer erfarna ingenjörer och förvaltare som vill börja arbeta hos dem och hyresgästerna stormtrivs, de vill aldrig flytta.

När vi alla fem gick ut i sommarnatten var det många tankar och funderingar. Kreativiteten flödade och det berodde inte bara på vinet. Det behövs inga stora omvälvande system eller dyra IT-lösningar. Det räcker att ha ett annat angreppssätt. Tänk att bara en av fem byggherrar tänker så klokt. Så skulle jag också vilja ha det på mitt arbete sa vi andra fyra som arbetade mer traditionellt med fokus på produktionskostnaderna.

LOVE STOCKHOLM 2010

21 juni, 2010 av Erik

Visst älskar jag Stockholm, och inte bara 2010. Det har jag gjort sedan jag flyttade hit för snart åtta år sedan. Jag älskar att kunna promenera till arbetet. Det kan vara lätt sommarklädd strosande en varm junidag eller hopkurad i skydd mot regnet en novemberdag. Det är alltid uppfriskande – men på olika sätt.

Jag älskar att berätta för mina vänner i Göteborg att jag trivs jättebra i Stockholm och jag älskar att besvara deras förfärade fråga om jag även börjat hålla på AIK eller Djurgården med att Blåvitt gäller i fotboll och Färjestad i hockeyn – nån ordning måste det vara. Och sch-motionen med mina vänner från Bagdad-tiden tillhör den mörka årstidens höjdpunkter

Jag älskar när mina medarbetare kommer med förslaget att Byggtjänst ska skaffa tjänstecyklar. Och jag älskar att det inte innebär någon förmånsbeskattning. Och jag älskar att stå för en hållbar bygg- och förvaltningsprocess i världsklass.

Jag blir passionerad när Bob Hansson berättar att ”Love is a big word but a tiny step” och Matthew Barzun, USA:s ambassadör i Sverige, berättar att han älskar allt i Stockholm – utom surströmming. Det är TEDxStockholm♥♥.

Och så har Daniel och Victoria äntligen fått gifta sig med varandra. LOVE STOCKHOM 2010.

Squasch, baschtu och bäsch

♥♥ TED = Technology Entertainment Design

Får vi ett hållbart byggande om vi begränsar intjäningstiden till en mandatperiod?

14 juni, 2010 av Erik

Jag promenerar runt i en nyrenoverad lägenhet, med skorna på. Där finns de senaste vitvarorna och det är ljust, genomtänkt planlösning och vackert. Det enda jag saknar är doften av nybakat bröd och en skön soffa. Jag går från rum till rum och tar till mig mer och mer kunskap, allt är bra paketerat och presenterat. Jag läser faktablad, jag trycker på LCD-skärmar som ger ännu mer information och jag tittar på konstruktionsdetaljer. Det är riktigt trevligt.

Jag befinner mig i Leksand på premiären av en utställning vid namn Renovera Energismart. Det är Energimyndigheten som tillsammans med Boverket och Naturvårdsverket tagit fram en mycket genomarbetad utställning i form av en renoverad lägenhet från miljonprogrammet som vänder sig till fastighetsägare och förvaltare av flerbostadshus, byggherrar, tillverkare, leverantörer och installatörer av byggprodukter samt bostadsrättsföreningar – kort sagt hela branschen.

Jag är inte ensam i Leksand, här finns 1900 kreativa initiativrika personer från 120 länder. Eller som någon beskrev oss församlade på engelska, a mix between grey hair and wild hair som samlats under det ödmjuka mottot Rework the world, YES. Det är därför en mycket lämplig tidpunkt och plats att premiärvisa denna utställning. Vi i Sverige har miljonprogrammet som utgör en stor del av det fastighetsbestånd som är i stort behov av renovering. Och vi är inte ensamma om denna situation. Andra länder står inför liknande situationer och erfarenhetsutbyte är alltid utvecklande.

Jag pratar med en kvinnlig informatör ifrån Energimyndigheten som finns i lägenheten och vi är överens om att inget av detta är nytt, kunskapen om varje moment har funnits, kanske inte hos alla. Det är första gången jag ser all denna kunskap samlad på detta sätt. Vi för fortsatt ett resonemang om varför inte fler byggherrar eller fastighetsägare genomför renoveringar av sitt fastighetsbestånd. Tekniken finns. ”Ja, men det beror på att ingen får/vill ha längre avskrivningstider än fyra år” säger den kvinnliga representanten från Energimyndigheten.

Jag funderar på om det är en tillfällighet att den tidsrymden sammanfaller med mandatperioden när vi väljer våra politiska representanter.

Jag tror inte man behöver ha vad som på engelska kallas wild hair för att förstå att man måste ha längre tidshorisont är fyra år om vi ska få ett hållbart byggande.

Utställningen kommer att pågå i fyra år och den kommer att finnas på alla större bostadsanknutna mässor.

250 miljoner nya jobb, YES!

07 juni, 2010 av Erik

Jag packar ned PC:n efter en inspirerande fredag med konstruktiva medarbetare. I bilradion på väg till Dalarna pratar man om arbetslöshetssiffror från ett konstaterande perspektiv. Väl framme i Tällberg får jag höra talas om ett av de mest inspirerande anföranden om arbetstillfällen som någonsin hållits. Ingen har tidigare så enkelt och pedagogiskt beskrivit att allt egentligen handlar om att ha ett arbete. Det är Percy Barnevik som på sin Uddevallaengelska berättat om Hand in Hand. De har nu genom sina mikrolån bidragit till att ca en halv miljon kvinnor i Indien har arbete. Och han har målsättningen klar, det ska bli 250 miljoner nya arbetstillfällen! Under hans anförande brakade det digitala nätet av allt twittrande, men det uppgraderades snabbt.

Jag befinner på den tredje dagen av det 5:e Global YES Summit – Rework the World i Leksand. YES står i detta sammanhang för Youth – Entrepreneurship – Sustainability. 1900 unga entreprenörer, politiker, riskkapitalister och filantroper från 120 länder har samlats i Sverige. Syftet är att bidra till att få en bättre värld genom att hjälpa unga ta fram och utveckla hållbara produkter på kommersiell grund. Alla hotellbäddar i Leksand, Tällberg och Rättvik är fullbokade. Då kommer det ytterligare 100 deltagare från Indien. Som tur är finns det stugor vid golfbanorna.

Lördagen börjar jag med att vandra runt i Ejendals Arena och titta på de olika entreprenörerna, där träffar jag två entusiaster från Azerbaijan som stolt visar upp patenterade lådor av nytt material framtaget med hjälp av nanoteknik som ersätter lådor av trä. Man vill inte hugga ned sina fruktträd för att frakta frukten. Jag träffar Linda Ekdahl som efter en karriär som civilingenjör och managementkonsult kom på vad hon ville göra. I sitt företag HiNation har hon tagit fram en soldriven lampa. 10 timmars solljus ger 20 timmar belysning eller tre timmars i-phoneladdning. Jan Eriksson från Flexiwaggon berättar stolt om en ny järnvägsvagn som effektiviserar och förenklar av- och pålastning av lastbilar.

Det är debatt med ett antal kända namn: Littorin, Carlsson, Östros, Wetterstrand, Bennet m.fl. – på svenska. Det var ganska förutsägbart och jag fortsatte därför till en session om kraven på de framtida ledarna, det var mer inspirerande att delta med människor från olika länder som inte behövde försvara något utan kunde fokusera framåt. Lunchen intar jag tillsammans med en universitetslärare från Hong Kong som är på plats med sina två söner. Vi konstaterar båda två att vi äldre i princip bara registrerat oss på Facebook medan de yngre befinner sig där mest hela tiden. Vi lever i en global värld – det är ingen skillnad mellan Kina och Sverige.

Eftermiddagen ägnas åt gemensam övning i arenan där de 10 mest intressanta affärsförslagen från de unga entreprenörerna presenteras för en mycket namnkunnig panel med representanter från världsbanken, svenska banker, riskapitalet, AP-fonder m.fl, det var nästan som Draknästet. Jag tyckte alla förslagen var bra och den idé som fick flest röster var ”toaletter” i form av plastpåsar, som nu kan tillverkas till en mycket låg kostnad. Det kommer att minska sjukdomar och höja välståndet dramatiskt. 

Middagen intas i ett tält där jag blir sittande bredvid en kvartett från Rwanda, Tyskland, England och Kanada. Det var mycket inspirerande och vi diskuterade att det var lite märkligt att en känd journalist först nu noterat att det inte kändes rätt att oljekatastrofen utanför Louisiana förbättrar landets BNP. Då googlade vi fram Robert Kennedys berömda citat om BNP.

Visst finns det hopp om en bättre värld.

Jag drar mina strån till stacken

31 maj, 2010 av Erik

I samband med arbete i Bagdad, Irak i början av 80-talet anlade jag en mustasch. Givetvis var jag påverkad av landets store ledare Saddam Hussein. Men när jag återvänt till Sverige försvann mustaschen, Saddam var inte lika populär här. Och jag lovade mig själv att aldrig anlägga mustasch mer. Men man blir både äldre och mer erfaren. En av erfarenheterna är att goda vänner blir drabbade av cancer, och prostatacancer är den vanligaste formen.

Mediakändisarna Robert Aschberg och Gert Fylking har under april – maj liftat genom Sverige och deltagit i en massa aktiviteter under mottot Mustaschkampen till förmån för forskningen om prostatacancer. Ju mer jag läste om detta desto enklare kändes det att bryta löftet att aldrig anlägga mustasch igen. Den 7 maj slutade jag därför raka överläppen med syftet att ha en synlig mustasch den 28 maj och skänka pengar till Cancerfonden. Dessutom utmanade jag ett antal vänner att göra detsamma.

Förra gången jag deltog i en tävling med Robert Aschberg som initiativtagare var för ca 20 år sedan när han skrev krönikor i en tidning som hette Z. Han lanserade då en tävling om vem som kunde visa upp den fulaste slipsen. Det var under en period då jag reste mycket frekvent till Indien i förhandlingar. Det hände att jag köpte med mig 5 – 10 slipsar åt gången hem till Sverige utan någon längre urvalsprocess.

Jag tycker det är en manlig rättighet att handla snabbt.

Alla inköpen var kanske inte helt lyckade och det var framförallt en av dessa slipsar som jag fick stränga order hemifrån att aldrig använda, den var illgrön.

Men genom fulslipstävlingen såg jag ett användningsområde för den slipsen. Jag skickade därför in slipsen och passade på att i följebrevet påminna Robert att vi hade träffats i början av 70-talet i samnad med studenttiden rivningslägenhet i Haga, Göteborg hos gemensamma bekanta (han hade mer hår då). Jag trodde att det skulle hjälpa i tävlingen, men det blev tvärtom. Vid utvärderingen omnämndes slipsen som en av de fulaste, men eftersom han ansåg att det fanns jäv efter vår träff i början av 70-talet så fick slipsen bara ett hedersomnämnande. Jag väljer därför att inte skicka in filmen om hur mina strån växer till en mustasch – jag lägger ut den på Youtube i stället.

Tilltalet är viktigt

24 maj, 2010 av Erik

I förra veckan när jag på måndag morgon promenerade till arbetet stod det en herre på ett övergångsställe vid Vanadisplan och delade ut tablettaskar till alla oss som passerade med texten Ta ögonkontakt innan du går över gatan. Det är ett bra exempel på ett positivt tilltal. Inga pekpinnar eller dåligt samvete och man förstår vitsen med det goda rådet.

På ett fåtal platser i Sverige finns det fyrvägskorsningar där det är stopplikt från alla fyra håll. Du måste därför stanna och söka ögonkontakt med de övriga förarna i korsningen och genom blicken komma överens om vem det är som ska passera först. Jag har ofta kört i sådana korsningar i Kalifornien och det fungerar helt perfekt. Ögonen säger otroligt mycket. Och det är aldrig fel att använda det sunda förnuftet.

När jag arbetade i Sydamerika i mitten på 80-talet lade jag ett uttryck på minnet: Todo es una forma de presentación. Vilket kort kan översättas med att allt är en form av presentation. Det kvittar hur bra innehållet än är, om du inte klarar av att presentera eller kommunicera innehållet så är det kört. Och i detta fall var det inte spanskan man syftade på, utan formen och tilltalet. Tilltalet är viktigt.

En sommar när vi besökte Zorngården i Dalarna stod det en skylt på gräsmattan med texten Gå gärna på grusgången. Personligen kan jag tycka att gräsmattor kan vara både trevliga och lämpliga att gå på. Men här hade man valt ett tilltal som gjorde att jag både respekterade och åtföljde rekommendationen att inte beträda gräsmattan – tänkvärt på många sätt.

Vi är många som till och från försöker förmedla något till andra personer. Då gäller det att tänka på vilket tilltal vi använder.

För övrigt undrar jag om BP som ursprungligen stod för British Petroleum och sedan ändrade innebörden till Beyond Petroleum ska ändras igen. Beyond Profit?

Erfarenhetslärande

17 maj, 2010 av Erik

Jag lyssnade på en intressant föreläsning av Troed Troedsson där han pedagogiskt beskrev hur kunskapen förändrats sedan folkskolan startade i mitten av 1800-talet. Då var det skolläraren och prästen som var de belästa. De kunde mycket mer än resten av befolkningen. Och de delade med sig av sina erfarenheter och kunskap till befolkningen. Även om lärarnas kunskap hela tiden har fortsatt öka, så har omgivningens kunskap ökat snabbare. Det betyder att kunskapsglappet minskade i takt med att fler och fler började lära sig läsa och utbilda sig. Och han menade att i dag är det omgivningen som har en högre kunskap än lärarna. Visst kan man driva tesen att det är lärarnas status som sjunkit, och det kanske är så. Men det viktiga är att kunskapen inte längre är en bristvara. Nu finns internet och i princip alla kan söka svaret på sina frågor – kanske direkt i sin i-phone under pågående diskussion.

Det viktigaste är dock drivkraft och genomförandekraft. Det finns många personer som har en massa kunskap, men som inte lyckas omsätta detta i något nytänkande eller skapande. Det finns en bra beskrivning på vad som krävs för att genomföra något och det kan gälla såväl inom sporten eller på andra arbetsplatser: en trappstege som nedifrån börjar med veta – kunna – vilja – våga – orka. Du kan veta och kunna hur mycket som helst men om du inte har viljan så händer ingenting. Jag vill beskriva det som en form av erfarenhetslärande.

Det ska bli intressant att se hur utvecklingen inom detta område sker. Och det gäller oavsett om det sker i skolan eller är på arbetsplatserna. Jag tror att det viktiga är att man inser att det är genom erfarenhetslärande detta kan utvecklas.

Vi har nu en generation som börjar komma ut i arbetslivet som under hela sitt liv levt med internet. Det vet inget annat och har följaktligen inte de låsningar som vi äldre till och från har när det gäller den digitala utvecklingen. De kanske hittar bra sätt och sprider goda exempel på hur man utvecklar erfarenhetslärandet.

Vi går emot en spännande framtid.

Kommunicera mera

10 maj, 2010 av Erik

I debatten hur vi kan få en bättre fungerande bygg- och fastighetsprocess har man ofta lyft fram värdet av förbättrad kommunikation. Och det finns många exempel med stor förbättringspotential inom det området. Ofta riktas blickarna mot den ansvarige byggherren. Att byggherren historiskt varit och fortfarande är svag samtidigt som man har mest att tjäna på en ökad kompetens har även bekräftats i olika undersökningar. Nu lyfter tidningen Byggnadsarbetaren självkritiskt upp ett avskräckande exempel på en byggherre som inte utnyttjat den dokumenterade kunskap som finns längre ned i de egna leden och därför lett till stora problem med ett bygge.

Byggherren i detta fall heter Polstjärnan och ägs gemensamt av de två fackförbunden Byggnads och Kommunal. Polstjärnan är byggherre för ombyggnation av Byggnads kontor på Hagagatan, en entreprenad på ca 250 miljoner kronor. Generalentreprenör för bygget är BTH Bygg, kända från TV-programmet Fuskbyggarna där de får rycka in och fixa till efter alla misstag.

Här har vi en byggherre som genom sina ombudsmän påtalat otaliga exempel på misskötta byggen där samordning inte fungerat och arbetsmiljön varit bristfällig – de har en enorm erfarenhetsbank att utgå från när de själva ska agera byggherre. Tänk om den kommunikationen fungerat – då hade detta bygge kunnat bli känt för att vara ett föredöme.

När de som varje dag arbetar i branschen misslyckas i sin byggherreroll, då är jag inte förvånad att engångsaktörer typ en fabrikör som gör en ombyggnation vart femte år missar något.

För syftet med agerandet som svag byggherre kan väl inte varit att ge de egna ombudsmännen mer arbete?

Jag är än mer övertygad om att branschens alla aktörer gemensamt fortsatt måste arbeta med förbättrad kommunikation som ger en bättre fungerande bygg- och fastighetsprocess.

Årets fulaste kontor – mer make-over än problemlösning

03 maj, 2010 av Erik

Lokalföretaget STRUKTUR och tidningen Elle Interiör har sedan fem år anordnat en tävling med detta namn. Vem som helst får skicka in ett förslag. Det förslag som vinner erhåller en ”make-over” av kontoret. Allt kulminerar med en riktig gala-fest i Bindefeldt-regi.

I förra veckan korades segraren i 2009 års fulaste kontor. Det blev Eklidens skola i Nacka vars sex idrottslärare har ett kontor på 12 kvadratmeter att dela på. Vi var 500 inbjudna i kategorierna A-, B-. och C-kändisar som minglade runt njöt av underhållning och fick se en film om hur hela make-over hade gått till. Och resultatet blev riktigt bra.

Jag tycker det är en genial affärsidé att vända något negativt till något positivt och samtidigt få uppmärksamhet för sin insats.

Men det viktigaste borde vara att ta tag i problemet i stället för att lyfta upp make-over aktiviteten. Inte ett skrivet ord om att sex personer måste samsas i ett 12 kvadratmeter stort kontor.

Det är bra att det fortsatt finns en utvecklingspotential.

Handla upp enbart på kvalitet

26 april, 2010 av Erik

Jag lyssnade på en intressant föreläsning av Anders Nordstrand, vd på MICASA under Aff-dagen.

Micasa Fastigheter i Stockholm AB är ett fastighetsbolag som äger och förvaltar Stockholms stads omsorgsfastigheter som kan vara ett sjukhem, ett servicehus, ett behandlingshem eller en gruppbostad. Fastighetsbeståndet omfattar 132 fastigheter om totalt 1,1 miljoner kvadratmeter.

Han berättade då att man nu kommer att lämna ut en förfrågan på förvaltning av merparten av sitt fastighetsbestånd under fyra + fyra år.

Det nya med denna förfrågan är att MICASA som ansvarstagande beställare redan räknat ut vad det kostar att förvalta beståndet. Priset är därför redan klart och anbudsgivarna kan bara konkurrera med mjuka parametrar.

Tänk er att bara behöva fokusera på kvalitet i upphandlingen. Vilka track records har anbudsgivaren? Håller man tiderna? Brukar man ha mycket besiktningsanmärkningar? Är man lösnings- eller konfliktinriktad? Ja det finns många intressanta mjuka parametrar som kan styra vem som får uppdraget.

Ofta får man höra att LOU sätter hinder i vägen för att kunna göra sådana här upphandlingar, men här finns ett exempel på en beställare som har både kompetensen och modet att visa vägen. Man har låtit jurister gå igenom hela upplägget och de har lämnat klartecken på att genomföra upphandlingen. Självklart kommer det att finnas saker man inte tänkt på och som måste justeras i detta upplägg, t.ex. tror jag det skulle vara av värde att dela upp förfrågan på tre – fyra stycken förvaltningsområden, men sådant kan man korrigera frramöver. Det viktiga är dock att någon vågar ta detta första steg. 

Räck upp en hand den förste beställare som vågar göra en upphandling av en husbyggnation på detta sätt.