Byggtjänst har sedan många år ett väl fungerande samarbete med de byggrelaterade skolorna i hela landet. Det utvecklas hela tiden. En av aktiviteterna vi har är att träffa representanter för de största lärosätena en gång varje år. Vi utbyter då erfarenheter och visar upp nyheter och verktyg som kan användas i undervisningen. Gratis förstås. Träffarna är mycket uppskattade av alla som deltar.

När vi träffades i mitten av augusti framkom det från alla håll att det är och framförallt blir problem med rekryteringen av nya lärare.

Det är allvarligt – mycket allvarligt.

Generationsväxlingen är lika aktuell inom lärarkåren som byggbranschen i övrigt.

När jag tittar på vilka satsningar som görs inom det här området är det som att kliva in i ett tomt hisschakt.

Vi måste därför tänka nytt.

En av idéerna som kom upp på vår träff var önskemål om att kunna återknyta relationen med tidigare studenter som varit ute och arbetat i ett antal år. Men så fastnar diskussionen på att det inte finns någon som vill sänka sin månadslön med 5 – 10.000 kronor. Trots att det kan vara stimulerande arbetsuppgifter.

Men vi kan inte stanna där. Att höja månadslönen för hela lärarkåren med 5 – 10.000 kronor inser alla kommer ta tid. Rättare sagt, det kommer inte att ske.

Redan nu sponsrar många företag professurer på olika lärosäten inom områden som man tycker är viktiga, Industriellt byggande med mera.

Ett annat exempel på nytänkande är SWECO. De samarbetar med Läkare Utan Gränser genom att ställa sig positiva till att ge sina medarbetare tjänstledigt och de erbjuds på så sätt möjligheten att ansöka om ett lärorikt utlandsjobb. Sweco stödjer inte bara Läkare Utan Gränser med personal utan också med en betydande summa årligen.

Det är två bra exempel som höjer statusen på företag som arbetsgivare.

Vi behöver inte stanna där. Varför inte erbjuda anställda som har intresse att förmedla sin erfarenhet från näringslivet till skolan under ett eller ett par läsår den möjligheten.

Löneskillnaden kan lösas – det finns det metoder för. Se exemplen ovan. Svårare problem har lösts.

Detta är ett förslag. Det räcker inte. Det behövs ett helt batteri av åtgärder i satsningen på nästa generation.

Vi måste:

- Höja status och förståelse

- Öka intresset

- Fylla på med kompetens

- Bli mer attraktiv

Vår bransch ska vara en role model för övriga näringslivet.

Utan teknik går det inte att göra affärer och utan affärer blir inte tekniken utvecklad.

Så här presenteras energinyheten kommersiellt:

”Stockholm, 18 augusti 2011: Industrifonden investerar fem miljoner kronor i SEEC, som levererar smarta och miljövänliga energisystem för uppvärmning och kylning av större fastigheter och industrianläggningar baserat på effektiv energilagring i berg. I finansieringen på 9 miljoner kronor deltar även den befintliga ägaren STING Capital och Almi. Pengarna ska användas till marknadsföring och försäljning.

SEEC har utvecklat ett system för lagring av energi för bland annat större fastigheter som flerfamiljshus och industrifastigheter. Överskottsenergin tas tillvara genom att den lagras nere i berggrunden. När energin behövs tas den upp med en patenterad teknik som minskar energiförlusterna och förädlas med traditionell värmepumpsteknik. På så sätt ger SEEC:s teknik stora miljövinster och väsentligt lägre energikostnader.

Bland kunderna finns Katrineholms kommun, där spillvärme från en bandyis lagras och återanvänds för att värma upp en fotbollsplan.

- Det går åt mycket energi till att värma och kyla byggnader, men en stor del går till spillo, säger Anders Schelin, investeringsansvarig på Industrifonden. SEEC:s teknik råder bot på detta. Den är dessutom betydligt effektivare och oftast billigare än alternativ teknik.

SEEC grundades 2006. Tekniken är verifierad och finns i kommersiell drift sen tre år tillbaka.

- Vi är väldigt glada över att få in Industrifonden som ny, kapitalstark, investerare, säger SEEC:s vd Andreas Andersson. Med Industrifonden och STING Capital har vi nu två kunniga investerare som kan hjälpa oss att lägga in en högre växel i vår expansion.

- SEEC har ett koncept som intresserar många potentiella kunder, även utanför Sverige. För att säkerställa bolagets fortsatta tillväxt och möta den efterfrågan som finns, är Industrifonden en perfekt investerare i bolaget med kompetens, erfarenhet och finansiella muskler. Bolagets ledning kan nu fokusera på expansion och bygga skalbarhet i verksamheten, säger Martin Gemvik, investment manager på STING Capital.

Detta är Industrifondens första nyinvestering verksamhetsåret 1 juli 2011-30 juni 2012.”

Och så här presenterade Byggvärlden tekniknyheten

”Solfångare under mark ger värme till skola

I ett unikt pilotprojekt i Norge ska solfångare placerade under ett lager asfalt värma flera skolbyggnader.

Borrningen av 24 brunnar, 200 meter djupa, har nyligen startat vid Ljans skola i Oslo, skriver den norska tidningen Teknisk Ukeblad. Det är starten på det unika pilotprojekt där man ska installera solfångare under skolgårdens asfalt och skolans fotbollsplan.

Under sommarhalvåret kommer solfångarna att värma upp vattnet, som får en tillsats av etanol. Det uppvärmda vattnet pumpas sedan ner i brunnarna genom rör av plastmaterialet Pex och lagras. Berget, som är kristallint och har goda termiska lagringsegenskaper, värms upp.

På senhösten och vintern kopplar man på värmepumpar som återför bergsvärmen till skolanläggningens radiatorer.

Att ”Undervisningsbygg” – som äger och ansvarar för driften av skolbyggnaderna i Oslo – valt just Ljans skola till pilotprojektet beror på bergets egenskaper. Det har gjorts provborrningar vid andra skolor. Men berget under Ljans skola har så bra lagringsegenskaper, och grundvattnet 42 meter under ytan är ovanligt stabilt och stillastående.

De 24 brunnarna borras i ett speciellt mönster – med 10 brunnar i mitten och 14 som en krans runt om. Placeringen gör att man har kontroll över hur värmen sprider sig i berget.

De översta 40 metrarna av brunnarna, strax ovanför grundvattennivån, fylls med bentonitlera. Då får man en effektivare värmeöverföring till berget.

Elektriciteten som driver alla värmepumpar tas också tillvara för att värme skolbyggnaderna.

Den totala kostnaden för pilotprojektet är beräknad till 8,5 miljoner norska kronor.”

Insikten ökar om att vi behöver hushålla med energin – och att det är kommersiellt.

Vi är på rätt väg.

Jag befinner mig på Aftonstjärnan, varvsarbetarnas kulturella mötesplats i Göteborg som sedan Kent Andersson utvecklat vidare. Den här dagen är det ingen teater där – det är på riktigt. Påldagen. En gång per år samlas hela pålbranschen till en Påldag. Det är beställare, projektörer, byggledare, rådgivande konsulter, byggnadsinspektörer, entreprenörer, tillverkare med flera. Ja, i princip hela samhällsbyggarbranschen. Då blir det lapp på luckan.

Detta var fjärde gången Påldagen arrangerades. Första gången höll man till i en pålfabrik. Arbetarna hade då under ett par dagar pyntat fabriken med gardiner med mera. Det blev så lyckat att man bestämde sig för att fortsätta arrangera påldagen i en lokal som normal inte används för konferenser. Man har sedan varit på en porslinsfabrik och förra året var man i ett bergrum. Alla gångerna i Göteborg.

Det var ett gediget program med pålning i morgon, i vattnet, i teorin samt i stan.

Pålning är en verksamhet som av sin natur inte får så mycket uppmärksamhet. Det är svårt att när byggnationen är klar åka runt och visa för sina barn och barnbarn vad man gjort.”Den här pålningen ansvarade jag för”. Inget syns. Och det är meningen. Är det någon verksamhet som har nytta av erfarenhetsåterföring så är det pålning.

Kombinationen geoteknisk teori och praktisk kunskap kryddad med praktisk erfarenhet utgör grunden för en lyckad grundläggning med pålning.

Själv kom jag i kontakt med pålning i samband med examensarbetet på Chalmers 1976. Det var Analys av kohesionspålar med finit elementmetod. Vi pratar om tidigt IT-tal . Närmare en meter hålkort som skulle köras för varje beräkning . Bara teknik. Så är det när man studerar. Därefter var det nyttigt att komma ut i entreprenadlivet med pålning och allt annat som man bara läst om tidigare. Teknik i all ära – det måste gå ihop också.

En av föredragshållarna beskrev det som att i geotekniska beräkningar ligger pi någonstans mellan 2 och 4. Det är en bra beskrivning på hur teori och praktik kan mötas.

Det var härligt att återknyta bekantskapen.

I grund och botten ett slagkraftigt gäng.

Det var rubriken på en broschyr som det dynamiska företaget Göteborgs betongpålar tog fram under 80-talet. Formatet var skuren A3 på högkant. Allt för att efterlikna en påle. Den rubriken och broschyren säger en hel del om den här branschen.

Kunskap, erfarenhet och rejäla tag – med glimten i ögat.

Det är samhällets stöttepelare.

Begreppet används oftast i samband med så kallade talangtävlingar där förväntansfulla ungdomar, och ofta deras föräldrar, drömmer om ett liv som kändis. Eller åtminstone B-kändis. Vad det nu är att stå efter.

Nej då är det mer rejält med de som siktar mot de riktiga stjärnorna, de stora självlysande himlakropparna av plasma.

Månen är ett bra mål när man ska sikta mot stjärnorna.

Jag tänker då på Mikael Genberg. Han hade som mål att sätta ett rött hus med vita knutar på månen. För mänsklighetens bästa.

Mikael är konstnären från Västerås som verkligen tänker out of the box och får det mest osannolika att hända.

Jag lyssnade på honom i Göteborg förra veckan. CMB anordnade då Ledarskapsdagen.

Vilken entertainer. Han hade den föga avundsvärda uppgiften att avsluta dagen sista halvtimmen fram till kl 17:00. Självklart var det lite förseningar men det bekom honom inte på något sätt.

Hela publiken satt fullständigt trollbundna och skrattade under hans föreställning. Filmerna som han skickat över fungerade inte. Men det brydde han sig inte om, eller visade i alla fall inte det. I korthet började han med att bygga ett enrumshotell 13 meter upp i ett träd i Vasaparken i Västerås. Hotell Hackspett.

I sin väg upp mot stjärnorna tog han sedan sats från botten. Han byggde ett undervattenshotell, bestående av ett rum i Mälaren. Utter Inn. När det vara klart insåg han att ”ärtsoppan” utanför fönstret inte var det bästa utsikten från hotellfönstret. Iväg till klarare vatten för att utveckla idén ytterligare.

Sedan tog siktet mot stjärnorna fart på riktigt. Han lyckas med att få alla tänkbara med på sin färd. Det inkluderade även högsta ansvariga på NASA. Och när han visade fotografiet på Christer Fuglesang när han har en liten pappersmodell av det röda huset med sig i rymdfarkosten. Då såg jag lyckan personifierad.

Med referenserna till rymdsatsningen gick det av bara farten att placera ett rött hus uppe på Globen.

Tänk om han börjat med att fråga Stockholms stad om han kunde få placera ett rött hus på Globen.

Nej, sikta mot stjärnorna – då händer det.

Och för att praktiskt genomföra detta behövs det en rad olika yrkesroller. Alla måste de samverka för att det ska bli ett bra slutresultat. Bygg- och förvaltningsprocessen helt enkelt.

En kedja är aldrig starkare än den svagaste länken. Det är en av flera bra beskrivningar av en process och hur den kan fungera – eller inte fungera.

I förra veckan besökte jag ett småhusområde som håller på att byggas. När det är klart kommer där att finnas 24 hus. 10 stycken var nu klara och när jag gick runt och frågade hantverkarna om allt fungerade som planerat fick jag svaret ”Ja det fungerar bra, men vi har haft vattenläckor i två av husen. Det är dessa förbannade klämkopplingar. Det är mobiltelefonerna kompletterade en annan mer basaktig kille”.

Det betyder att i 20 procent av husen har man haft dyra vattenskador – redan innan någon flyttat in.

Väl hemma på kontoret kontaktade jag en av våra specialister inom ämnet. Det första jag fick lära mig var att det heter presskopplingar – inget annat. Sedan fick jag ingående beskrivningar om hur mycket som skrivits om detta i AMA. Ju mer jag fick veta desto mer kunde jag konstatera vilken kvalitetssäkring AMA är – eller skulle kunna vara.

Det här med mobiltelefonernas fel förklarades så här. När det ringer, släpper montören verktygen och svarar. Efter samtalet glömmer montören bort vilka kopplingar han pressat. Som de hittills sett ut har det inte varit helt enkelt att se vilka som är pressade eller inte.

Uppenbart är att det inte hjälper hur stora bolagen är eller hur fint man är certifierad. Innehållet i AMA har man inte tagit till sig. Världens viktigaste bok.

Nej jag tänker på tussilagon och maskrosorna. Det är svårt – eller det går inte att hindra dessa när de vill upp i solljuset. Ett lager med asfalt är inga problem. Det växer de igenom lätt.

Detta visar också på vikten at alltid göra rätt från grunden. Med en riktig grundläggning får inga växter grogrund.

Det är likadant med vägbankar. Då och då kan man åka på äldre vägsträckningar. Trafikintensiteten är ofta inte av det digniteten att funnits anledning att restaurera vägen ordentligt med ny underbyggnad. Och det är nu på våren vi ser var dessa dåliga underbyggnader finns.

När det under våren är varning för gupp i vägen. Då är det GUPP i vägen.

Men när tjälen gått ur marken kommer vägen in i sitt gamla jämviktsläge igen. Tills nästa vår.

Trädgårdsmöblerna tas fram och det fejas runt om i trädgårdarna. För att inte prata om grillarna.

Vi lever upp när ljuset kommer. Efter en lång mörk vinter, som vi haft i år här i Sverige, då är behovet av värmen och ljuset extra stort.

Och så har vi påskkärringarna. Det är osäkert när påsktraditionen att barn klär ut sig till påskkärringar tog sin början i Sverige, men seden var spridd i västsvenska städer vid mitten av 1800-talet. Därför är de första påskkärringarna förmodligen från början av 1800-talet eller tidigare. Påskkärringar rapporteras mest från Bohuslän, Dalsland, Värmland och delar av Västergötland och det var främst under påskaftonskvällen som de begav sig ut för att tigga.

Själv firade jag påsken i Värmland.

Jag anländer till Oslo central vid 18-tiden och känner att jag måste gå på Operan – igen. Jag var där för några år sedan strax efter att Operan var invigd och promenerade runt – på taket. Och jag blev förälskad.

Jag är inte ensam. Runtomkring mig är det mycket folk som låter sig fotograferas, solar eller bara njuter av stunden.

Det är intressant vilka effekter en nydanande arkitektur och spännande byggnad kan ge. Här är en byggnad som i tillägg till allt det kulturella utbud som erbjuds invändigt varje kväll, även fungerar som en mötes- och aktivitetsplats – utvändigt. Folk kommer dit dag efter dag bara för att njuta och kanske få en stund för sig själv.

Jag tror det är bra att då och då ta sig en stund och bara låta tankarna fladdra fritt.

Och så har vi framtiden – ungdomarna. De tittar inte så noga på förbudsskyltarna mot cykel och skateboard. Jag kan tänka mig att det är både spännande och roligt att färdas där på hjul. Det är en häftig lutning.

Jag undrar hur en fixie skulle fungera på det taket. En riktig fixie har ingen broms.

Det mesta är fortfarande osett och oupplevt här i världen. Om någon har vägarna förbi centrala Oslo rekommenderar jag starkt ett besök på Operans tak – gärna när det är vackert väder.

Operan i Oslo är ett utmärkt exempel på bra samhällsbyggnad.

Det kändes så i förra veckan efter vår Trenddag på Waterfront. 200 förväntansfulla beslutsfattare från hela branschen var på plats.

Inte nog med det, det var ett 25 tal som var inloggade utifrån landet och följde livesändningen från dagen på nätet. Det var också premiär för oss att möjliggöra twittrandet. Det blev en bra dynamik, störde inte alls utan kompletterade frågeställningarna. Det är lättare att ställa frågor från sin egen PC jämfört med att stå upp i lokalen inför alla andra.

Vi hade lagt stor kraft på att få bra föredragshållare. Att döma av kommentarerna från deltagarna under pausarna hade vi också lyckats väl med det.

Det är alltid bra att träffa kollegor och få ta del av nya rön och trender. Att följa det på nätet är också ett alternativ. Det gäller att erbjuda flera alternativ. Det är slut med att det bara ska finnas en lösning. Så enkel är inte världen.

Det viktiga är att ta till sig ny kunskap. Den är alltid lätt att bära.

Trenddagen är här för att stanna – och utvecklas.

Rubriken sammanfaller med namnet på de två tavlorna ovan. Jag är nu lycklig ägare till dessa två konstverk inköpta på Byggtjänst Vernissage. En årlig återkommande aktivitet på kontoret. Vår driftiga konstklubb hade i år samlat 31 konstnärer från åtta länder som ställde ut mer än 300 verk! Bredden på konstverken kan bara Liljevalchs vårsalong mäta sig med. Men det är en annan historia.

När det gäller kvalitet i byggandet har det inte varit så mycket fokus på tränings- och tävlingsmomentet.

Nu finns ett mycket bra tillfälle till detta.

Jag tänker då på världens fjärde största internationella tävlingen efter fotbolls-VM, sommar-OS och vinter-OS. Det är WorldSkills Competition, Yrkes-VM, som arrangeras vartannat år. Tävlingen går denna gång av stapeln i London 5:e till 8:e oktober . 1200 ungdomar från 53 länder kommer att tävla i 46 olika yrken.

Det svenska landslaget består totalt av 27 studenter som ska tävla i 24 olika yrken. Byggnadsindustrins Yrkesnämnd, BYN, bidrar med plattsättare, murare och trädgårdsanläggare som kvalificerade sig till landslaget under Yrkes-SM i Göteborg 2010.

Det är viktigt att höja statusen på yrken inom byggbranschen och öka förståelsen och intresset för branschen. Vi på Svensk Byggtjänst sponsrar därför BYN:s VM-deltagare.

Branschen står inför en generationsväxling som aldrig förr, och det gäller att synliggöra möjligheterna i vår bransch för att locka den yngre generationen. WorldSkills kan bidra till att höja attraktionskraften i yrkena inom branschen. Tävlingen synliggör dessutom de positiva effekter som uppnås med kvalitet i byggandet.

För egen del kommer jag noggrant följa våra plattläggare i London i höst. Here we come!

Segrade gjorde en renoveringsvagn som man använder vid byten av pivothängda fönster. Mannen bakom idén är snickaren Kent Thuresson som arbetar på Nybro Bostad. De, liksom många andra bostadsbolag, har ett stort renoveringsbehov av de bostäder som ingår i det så kallade miljonprogrammet.

Kent hade tidigare varit med och bytt ett antal fönster på det traditionella sättet. Två och ibland tre snickare fick då samarbeta för att genomföra ett fönsterbyte. Ofta belastade man ryggen snett också.

När Kent insåg hur många fönster som skulle bytas förstod han att ett nytt hjälpmedel måste tas fram. Idén mognade snabbt och en prototyp började tas fram. ”Jag hade hjälp av en kille som svetsade. Det gäller att samarbeta – det är vi duktiga på, vi smålänningar”, berättade Kent.

När produkten sedan var klar för kommersialisering och lansering föll det sig naturligt att kontakta Leif Arvidsson AB i Mullsjö, kända av alla fönsterbytare runt om i landet. Så agerar smålänningar – och gör dem framgångsrika.

Det kändes också tryggt att ta Kent i hand. Han har en näve som hanterat hammare, skruvdragare och allehanda verktyg sedan lång tid – inga frökenhänder där inte.

När han sedan stod och berättade för hundratalet åhörare om bakgrunden hör men en trygg smålänning som vet vad han pratar om – och framförallt äger scenen. Där behövs ingen makeover.

Det finns inget som slår riktiga hantverkare.