Det är många som funderat på det. Men det räcker inte med att fundera. Man måste agera också. Vi har en svensk, Hans Hassle, som agerar.

I januari 2008 grundade han Plantagon International AB. Bolaget ägs till 85 % av Onondaga Nation och till 15 % av SWECORP Citizenship Stockholm AB. Onondoga Nation är en indianstam från Nordamerika som fortsatt lever enligt sina ursprungliga traditioner. Och det visar sig vara mycket hållbart

Styrelsens ordförande är Oren R. Lyons från Onondaga Nation. En känd föredragshållare om hållbarhet – på riktigt. VD är Hans Hassle. Bolaget arbetar med utveckling av tekniker för växthusodling i storstadsmiljöer, så kallad vertical farming. Det behövs i takt med större och större städer. För att kunna utveckla och visa i skala 1:1 måsyte det finnas riktiga anläggningar. Världens första vertikala växthus har nu påbörjats i Linköping.

Det första spadtaget till växthuset är taget, finansieringen är säkrad och en avsiktsförklaring har tecknats mellan Tekniska Verken och Plantagon. Av den totala investeringen på 200 miljoner kronor som görs i byggnaden i Linköping, har en miljon kronor reserverats för att kunna bjuda in allmänheten i projektet. Den informationen nås vi av i nyhetsbrev.

Jag har följt det här företaget under en längre tid. Det är därför trevligt att man nu kommit så här långt i sina planer.

Plantagon vänder sig framför allt till allmänheten i Linköping, men även intresserade i hela landet, som vill vara delaktiga i projektet. Genom crowdfunding-tjänsten Funded By Me, kan vem som helst bli mikrofinansiär – i världens första vertikala växthus för storstadsodling – för så lite som tio kronor och uppåt.

För 10 kronor kommer finansiärens namn att bli synligt i växthuset. En investering på 50 kronor och uppåt innebär även en möjlighet att få ta del av första skörden. För 10 000 kronor och uppåt ingår även en föreläsning inom Urban Agriculture eller om Plantagons organisationsmodell Companization som skapar förutsättningar för ett mer ansvarstagande företagande.

Målet med att använda sig av crowdfunding på det här sättet, är att engagera allmänheten i växthusprojektet i Linköping. Byggnaden som är på tolv våningar kommer att innehålla 4 000 kvadratmeter odlingsbar yta som kan producera cirka 500 ton grönsaker per år. En del av byggnaden kommer att bli ett forskningscenter, med möjlighet att bli världens första inom Urban Agriculture.

En bra variant på medborgardialog.

Plantagons växthus valdes i februari 2009 in på Globe Forums Sustainable Innovators 100-lista. I juni 2009 utsågs Plantagon till vinnare av den internationella innovationstävlingen Innovation Idol bland deltagare från 36 länder. Plantagons växthus var en av 50 svenska uppfinningar som visades upp i ”The spirit of innovation room” i den svenska paviljongen på Världsutställningen i Shanghai 2010.

Plantagon International AB är organiserat som en ”Företagening” (eng: Companization) en blandning av kommersiellt företag och en ideell förening enligt en modell som utvecklats av Hans Hassle. Bolagets ägande, styrning och bolagsordning har anpassats till en samhällsroll där företaget tar ett långtgående ansvar för det gemensamma utöver det som är tvingande enligt gällande lag.

Det är bra med människor som vågar tänka nytt. Annars blir det inget hållbart samhälle.

I förra veckan var jag i Sigtuna och lyssnade på bland andra Petter Hellström från Institutionen för idé- och lärdomshistoria vid Uppsala universitet. Han höll ett föredrag på temat vad som är svenskt. Det var ett intressant föredrag. Inte minst för samhällsbyggare.

Han berättade att Sigtuna ibland kallas Sveriges första stad. I Västergötland tycker man att Sveriges vagga låg där. Det är i detta sammanhang ointressant exakt var Sverige började. Det viktiga är att den tidens Sigtuna inte låg i Sverige. Inte det Sverige som vi känner till i dag. Det fanns inte då. Det fanns ingen svensk flagga, ingen nationalsång, ingen svensk folkmusik, inga svenska folkdräkter, ingen julafton, ingen kräft- eller surströmmingspremiär. Det fanns troligen lingon, men varken kåldolmar eller kokt potatis. Maträtter som vi ser som typiskt svenska i dag.

Sanningen om Sverige är därför inte vikingarna, stormaktstiden eller folkhemmet.

Sanningen om Sverige är istället en pågående process. För utveckling blir det vad vi än gör. Frågan är vilken utveckling och hur den sker: gör vi den till en inkluderande process som skapar samhörighet, eller till en plågsam dragkamp som skärper gränsdragningarna.

Det var kloka ord.

Det finns många likheter i den beskrivningen med vår bygg- och förvaltningsprocess. Inkluderande process som skapar samhörighet i stället för en plågsam dragkamp som skärper motsättningarna. Vi behöver inte gå tillbaka tusen år. Det räcker att sträcka sig till första halvan av 1900-talet. Sverige och svenskhet då var något helt annat än det är i dag. Det går inte att frysa tiden. Det går heller inte att vrida tillbaka tiden. Vi måste utgå från läget idag och utveckla processen framåt.

Jag tror och hoppas att beställarkompetensen är ett område som kommer utvecklas i en rasande fart. Drivkraften är att det är beställaren som får se alla effekterna, positiva som negativa, av kvaliteten på processen.

En annan av talarna i Sigtuna var Anders Wijkman som sitter ordförande i en utredning om offentliga upphandlingar. Där framgick klart och tydligt att insikten finns om att vi måste höja kvaliteten på upphandlingarna. Det är en bra början i den fortsatta utvecklingen av processen.

Men i framtiden blir det svårt att inte förknippas med pengar. Åtminstone för fem kulturpersoner. Svenskar som är kända över hela världen.

Under våren 2011 utlyste Riksbanken en tävling i att utforma Sveriges nya sedlar. Den tävlingen avslutades nyligen. Juryn utsåg ”Kulturresan” till vinnare och riksbanksfullmäktige beslutade att Göran Österlunds bidrag ”Kulturresan” ska vara den konstnärliga utgångspunkten för de nya sedlarna.

Det visar att kultur är viktigt i samhällsbyggandet. Den här gången finns inte en politiker, kung, idrottsperson eller näringslivsföreträdare med bland motiven. Jag tror inte man ska analysera eller dra för stora växlar på det. Många behövs för att skapa och utveckla ett samhälle.

Det blir sex nya sedlar varav en har ny valör, 200 kronor.

Baksidan har ett natur- och miljömotiv. Delar av samhället. Motiv som vi samhällsbyggare känner oss hemma med.

20-kronorssedeln har författarinnan Astrid Lindgren på framsidan och Småland på baksidan

50-kronorssedeln har den mångkulturelle Evert Taube på framsida och motiv från Bohuslän på baksidan

100-kronorssedeln har skådespelerskan Greta Garbo på framsidan och Stockholm på baksidan.

200-kronorssedeln, den nya valören har film- och teaterregissören Ingmar Bergman på framsidan och Gotland på baksidan

500-kronorssedeln har sopransångerskan Birgit Nilsson på framsidan och Skåne på baksidan. Skåne representeras av Öresundsförbindelsen

1000-kronorssedeln har ämbetsmannen Dag Hammarsköld på framsidan. Han var FN:s generalsekreterare under tio år och Lappland på baksidan.

För egen del kommer det att bli fler kulturpersonligheter än ämbetsmän i plånboken framöver.

Komplicerade frågor – som det finns svar på.

Ofta finns svaren närmare än man tror.

Det sitter ungdomar och spelar dataspel runt om i våra bostadsområden. Många av dem spelar Minecraft, en svenskutvecklad spelsuccé. Det känner många till.

Det är inte lika många som känner till att Minecraft kan användas för att utveckla boendedialogen. Svensk Byggtjänst har sedan hösten 2011 ett samarbete med Mojang som ligger bakom Minecraft. Det består i att det finns en egen server där man kan använda Minecraft utan de destruktiva element som finns i originalversionen. Vi kallar det Mina kvarter. Ungdomarna bygger upp miljöer, gator, vägar och hus. Tankarna flödar och idéer utbyts – ofta digitalt. Då känner sig ungdomarna hemma. Och snabbt går det. Engagemanget växer och helt plötsligt finns en fungerande boendedialog. Exempel på hur det kan användas finns det gott om.

Vi riktar i detta projekt in oss på ungdomarna. Det är de som gillar att spela dataspel och ungdomsarbetslösheten ligger skyhögt över arbetslösheten för övriga i landet. Då kan man göra skillnad – snabbt.

Detta arbete har nu pågått en tid med mycket lyckat resultat i flera områden som haft en negativ klang. Och vänt utvecklingen i positiv riktning. Goda exempel är alltid bra.

Jag är övertygad om att Mina kvarter fungerar även i Järvalyftet. Ett område som varit mycket omskrivet den senaste tiden. I negativa termer.

Självklart fixar inte ett dataspel detta på egen hand. Det krävs engagemang från fastighetsägare och kommuner.

Den kompetensen finns – det vet jag.

Båda hade dessutom studerat till civilingenjör i Luleå.

Båda två hade också haft en lärare som hade gjort stort intryck. Mycket större intryck än andra lärare lämnat.

Läraren heter Lars Bernspång och han undervisar i mekanik med mycket hållfasthetsberäkningar.

När han kom till föreläsningarna använde han aldrig några läroböcker med facit. Han började lektionen i stället med ett antal frågor:

• Vilken typ av objekt ska vi räkna på?

• Antal upplag och typ?

• Hur många och hur stora punktlaster ska vi ha?

• Hur många och hur stora utbredda laster ska vi ha?

Därefter började han på att pedagogiskt gå igenom hela uppgiften. Hur man ska tänka för att så enkelt som möjligt komma fram till ett resultat.

När ingångsdata inte utgår från att man ska få ett svar som blir ett heltal blir beräkningarna lite mer komplicerade. Som i verkligheten.

Men det var aldrig komplicerat för Lars. I takt med att han gick igenom de olika stegen för att lösa uppgiften skrev han ned delresultaten. Med tre decimaler!! Samtidigt sa han till studenterna att kontrollera beräkningarna med sina räknedosor. Det stämde alltid, intygade båda ungdomarna.

Han går under namnet den levande miniräknare och är mycket uppskattad. Både som lärare och person, berättade de båda.

Det var uppenbart att hans sätt att undervisa stimulerade studenterna. Linus som en av ungdomarna heter sa: ”Hans prov var inte enkla, men man ville klara av dem – och det var utvecklande”. Linus ingår nu i våra Unga Talanger och han är VDC-specialist på Veidekke. Han ingår också i referensgrupper för hur BIM ska kunna utvecklas i byggandet. Han tillhör framtiden helt enkelt.

Och han säger själv att lektionerna med Lars – utan läroböcker – var en bra grogrund för hans fortsatta karriär

Jag har förmånen att känna Lars sedan slutet av 60-talet. Vi studerade sedan tillsammans på Chalmers där vi också gjorde vårt examensarbete tillsammans.

Vi sågs i Värmland för några år sedan. Sudoko var då ett nytt fenomen i tidningarna. Jag passade därför på att fråga om han har upptäckt sudoko.

”Ja, jag har gjort en slinga i miniräknaren som löser alla sudoko.”

Ett tiovåningshus, stort som en fotbollsplan – rakt ned i marken. Så kan man beskriva schaktgropen på Riddarholmen i dag. Söderströmstunneln kommer där att övergå från sänktunnel till en sprängd tunnel. Och utanför ligger Mälaren och trycker på. Hela tiden.

Det finns mycket att berätta om detta komplexa projekt. Det innehåller det mesta av tekniska utmaningar. Kombinerade i ett projekt. Arbete i vatten, sprängningar, hantering av flytande element och komplicerade betonggjutningar. Och allt sker mitt i Stockholm. Det är så komplicerat att inget svenskt företag valde att lämna någon offert på detta projekt. Projektet gick till ett konsortium bestående av tyska Züblin och danska Phil. De delar det 50/50. Danskarna står för betongkunskapen och tyskarna för grundläggningskunnandet. Arbetskraften kommer till 90 procent från Irland. Det är ett internationellt projekt. Som leds av en svensk: Thomas Lindberg.

En mer lämpad Projektchef är svårt att hitta. Jag lärde känna honom i Baghdad för 30 år sedan. Därefter har han förkovrat sig i en mängd olika projekt. I flera världsdelar. Både tekniskt, kontraktuellt och ledarskapmässigt.

Det finns de som menar att utvecklingstakten och satsningen på FOU är alltför låg i vår bransch.

Jag instämmer.

Det yttre trycket har inte funnits på samma sätt som när det gäller att tillverka bilar, kullager eller mobil kommunikation. I dessa branscher har internationalisering varit en realitet under lång tid. Och ett överlevnadsvillkor. Klarar man inte att möta den internationella konkurrensen blir det svårt att hävda sig även på hemmamarknaden. Den situationen börjar nu gälla även för byggbranschen. Söderströmstunneln är ett sådant exempel.

Ett bra sätt att förkovra sig är genomföra komplicerade uppgifter. Till exempel komplicerade byggprojekt. Då utvecklas teknik, metoder och ledarskap.

Det är min förhoppning att våra svenska företag kommer med i matchen och deltar även i komplicerade projekt. Åtminstone på hemmaplan.

Slussen kommer att börja byggas. Jag vet inte när. Men jag vet att Züblin och Pihl redan har etablerat sig. Bredvid slussen.

Tidhållningen är viktig i byggbranschen. Dock finns exempel där projekt försenas och besktningarna senareläggs. Respekten för sluttiden är alltså inte 100 procentig i branschen.

Det finns andra branscher där man arbetat upp stor respekt för tidhållning. Tandläkarna är en sådan bransch.

Jag lyssnade på ett samtal i radion härom veckan. Det var ett samtal till pristagaren av världens största barn- och ungdomslitteraturpris. Litteraturpriset till Astrid Lindgrens minne (ALMA). Guus Kuijer från Nederländerna var pristagaren. Och han fick fem miljoner kronor.

Pristagaren blev både förvånad och smickrad av samtalet. Han insåg att han hade vunnit något stort och han var mycket hedrad. Men han var tvungen att snabbt avbryta samtalet. Det tog 42 bara sekunder. Anledningen var att han var på väg till tandläkaren??!!

Då har man arbetat upp respekt för inbokade tider.

Det är ofta bra att titta på andra branscher för att se om det finns något att ta efter.

Vi kanske ska benchmarka tidhållningen med tandläkarna?

Var så god och skölj.

Och till allt detta behövs det en massa olika byggnadsmaterial. Betong är ett av materialen. Kanske det viktigaste. Och ett av de tyngsta. För att tillverka betong behövs ständigt tillflöde av råvaran cement. Tusentals ton cement behöver transporteras till alla dessa byggen. Så effektivt som möjligt. För att vårt samhälle ska fungera. Dag ut och dag in.

I utvecklingen av Norra Djurgårdsstaden ingår att flytta befintlig cementterminal och ersätta med den en ny. Någonstans.

Då blir det genast mer komplicerat. Om man vill minimera miljöeffekterna.

Norra Djurgårdsstaden är en av världens mest miljögenomtänkta stadsdelar som utvecklas i dagsläget. Vill jag påstå. Då finns det många som inte vill ha en stor cementanläggning i närheten av bostäderna. Det kan man förstå.

Nu pratar vi samhällsbyggnad på riktigt. Kloka män och kvinnor som arbetar fram lösningar efter politikernas visioner. Det är mängder av olika intressen som ska synkroniseras i en slutlig lösning. Och som ska tilltala medborgarna. Så långt det är möjligt.

Det är i detta sammanhang som någon hög tjänsteman ställer frågan:

Måste cementsilon ligga vid vattnet?

JA är svaret på den frågan. Otvetydigt. Cement är tungt och det måste fraktas så miljöeffektivt som möjligt.

Det inser alla som funderat några steg längre när det gäller logistik och miljöpåverkan.

Inom idrotten och näringslivet är det naturligt att utvecklas och vilja bli bättre. Och där får man tydlig återkoppling på om man lyckas eller ej. Tabellplacering, lön, incitament. Bland annat.

Detta var tidigare också naturligt för hantverkare. Fram till 1970-talet för murare. Ett årtionde då alla blev lika duktiga – eller kanske dåliga.

Då fanns det inte längre någon anledning att premiera någon framför en annan. Hur ska man då utveckla en sektor?

Det 40 år sedan man delade ut mästar- och gesällbrev inom murar-skrået. Men på Nordbygg i år återupptogs den gamla traditionen.

Det är helt i linje med visionen att uppnå en bygg- och förvaltningsprocess i världsklass. Då behöver vi alla förkovra oss.

Mästar- och Gesällbreven delades ut av den legendariske byggmästaren Reinhold Gustavsson. En mer meriterade utdelare få man leta efter. Han var med långt innan 1970-talet.

De åtta mästarna och gesällerna kom från hela landet. Stoltheten var påtaglig. De hade alla klarat både de teoretiska och praktiska testerna samt följt utbildningskraven.

Det var SPEF, Sveriges Murnings- och Putsentreprenörsförening, som väckte liv i denna tradition. Ivrigt påhejade av Sveriges Byggindustrier. All heder åt dem.

Ett mästarbrev eller gesällbrev smäller högt i branschen. Det är mycket bättre än ett cv.

Och sektorn fortsätter utvecklas efter hacket i kurvan.

Tussilagon är en typisk vårblomma. De brukar sticka upp ur det vissnade fjolårsgräset så snart tjälen börjar släppa. De små blommorna breder ut sig och färgar dikeskanterna gula. Ett trevligt vårtecken.

De stora rabarberliknande blad som kommer efter blomningen är inte lika uppskattade – i gräsmattan.

Tjälskador eller tjällossning. Det är inte lika trevligt vårtecken. Tjälen kommer när vattnet i marken fryser till is när kylan har varit långvarig. När marken sedan tinar upp på våren brukar man säga att tjälen går ur. Om grundläggningen varit bristfällig med mycket vatten kan det leda till stora deformationer i marken. Oftast märks det på äldre vägar. Det kan ha varit en vägsträckning som bättrats på hela tiden utan att göra om grunden. Då får man leva med tjälproblemen. Bilar tar skada och det är obekvämt att färdas på sådana vägar.

Det finns många minnen från ungdomen. Amazonen studsade fram på skogsvägarna.

Tjälskador visar på vikten av att alltid ha en bra grund att stå på. Finns det inte en bra grund blir slutresultatet aldrig bra. Det gäller hus, vägar och hockey-lag.

Nu är det slutspel i hockeyn. När jag växte upp spelade man hockey när var vinter – på uterinkar. Några ishallar fanns det inte. Men nu är det självklart att efter Elitseriens grundserie väntar täta slutspelsmatcher under soliga dagar – inomhus. Om några veckor skingras krutröken. Då vet vi vilket lag som haft bäst grund och disponerat sina krafter bäst.