Det anrika posthuset på Drottningtorget i Göteborg har förvandlats till hotell. Inte vilket hotell som helst. En verklig pärla.

Ett stort, modernt och förstklassigt affärs-, konferens- och leisurehotell. Rent fysiskt är hotellet uppdelat på en fantastisk gammal byggnad, som fogas samman med en minst lika spektakulär ny del. En arkitektonisk lösning som väcker känslor. För egen del tycker jag att det är fräckt.

Men ännu mer intressant än arkitekturen är idén om en helt ny mötesplats och en arena för det nya, kreativa Göteborg.

Här ska det Göteborg som i relativ tystnad vuxit fram bakom hamnen, sportarenorna och den tunga industrin få en naturlig hemmaplan. Ett Göteborg som ännu inte är lika känt som det gamla, men som gjort stora avtryck runt om i världen. I Los Angeles, Milano, Tokyo, London och New York är Göteborg inte längre känt som en industristad, det är en spännande smältdegel för kreativitet och nytänkande. Inom branscher som mode, arkitektur, reklam, IT, webbdesign och specialeffekter för film vänder sig hela världen numera till Göteborg för att få hjälp av de bästa.

Med Clarion Hotel Post ökar attraktiviteten för olika Event i Göteborg. Målet är att hotellet ska bli en mötesplats, ett skyltfönster och en arena för detta Göteborg – The New Face of Gothenburg.

Hotellet har byggts av PEAB. Arkitekt har varit Semrén & Månsson. Design- & marknadskonsulterna Stylt Trampoli har också medverkat. Slutligen har man knutit den världskände kocken Marcus Samuelsson till hotellet. Han ansvarar för all mat och dryck.

Det bästa betyget fick jag höra när jag pratade med en kvinna som arbetade på konferensavdelningen. Hon gav glatt besked på alla mina frågor. När jag slutligen frågade henne var hon arbetade tidigare svarade hon: jag arbetar på Clarion Sign vid Norra Bantorget och är hitlånad under inledningsskedet.

Och jag är såå avundsjuk på det här hotellet.

Glöm då inte Limhamns-Jesus. Med 100 aktiviteter får man inte glömma bort ett av världen sju nya underverk.

När sjömännen på 1930-talet kom hem till Sverige från sina resor jorden runt berättade de målande om hur de hade sett Limhamns-Jesus. De hade då varit i Rio De Janeiro och sett den största staty någonsin.

Det var Kristusstatyn, Cristo Redentor. Men svenska sjömäns smeknamn blev snabbt Limhamns-Jesus.

Den är belägen på det 710 meter höga berget Corcovado. Kristus står där och blickar ut över staden Rio de Janeiro. Den är förutom symbol för kristendomen ett kännetecken för såväl Rio de Janeiro som för Brasilien. Det kanske mest kända turistmålet. En del tror också att den står på sockertoppen. Det är fel. Sockertoppen och Kristusstatyn är två separata turistmål.

Statyn som är skapad av skulptören Paul Maximilian Landowski (1875-1961) är närmare 40 meter hög och väger 700 ton. Avståndet mellan händerna är 28 meter. Jag utgår från att det är en hel del armering i de armarna.

Monumentet är till del byggt av Skånska Cementgjuteriet, nuvarande SKANSKA. Pionjären inom svensk byggexport. Betongen i fundamentet kommer från Limhamn, Malmö. Ytskiktet är gjort av täljsten.

Cristo Redentor röstades den 2007 fram till ett av världens sju nya underverk efter en röstning som pågått i sex år där 100 miljoner människor röstade.

Redan i mitten av 1850-talet väcktes idén om en staty av den katolske prästen Pedro Maria Boss. Det realiserades aldrig.

Cirka 70 år senare, 1921, gjordes ett nytt försök. Det organiserades en tillställning under namnet Semana do Monumento (Monumentveckan) för att samla in donationer. Olika förslag på utformningar av statyn fanns, bland annat det kristna korset, en staty av Jesus med en jordglob i handen samt en piedestal som skulle symbolisera världen. Slutligen föll valet på en kristusstaty med frälsaren som står med öppna armar för att visa sin kärlek till människorna, och på samma gång likna ett kors.

Invigningen ägde rum 12 oktober 1931.

Tänka sig, Skanska deltog i byggandet av ett av världens sju nya underverk med svensk cement, Limhamns-Jesus.

Glöm inte det, Betongföreningen!

Har du inte listan så glömmer du oftast någonting. Det har hänt mig.

Det finns sedan en tid en mycket genomarbetad checklista som både konsumenter och byggföretag har stor nytta av. Använder man den blir det en mycket bättre byggprocess och inte lika mycket underlag till TV-serier som har som affärsidé att lyfta fram dåliga exempel inom byggsvängen.

Det är bra att alla dåliga exempel undanröjs.

Gemensamt för alla exempel som jag sett i TV har varit att det alltid funnits en konsument involverad, som beställare.

Det är inte så konstigt. Att som privatperson köpa bygg- och hantverkstjänster är inte alltid så lätt. Ibland handlar det om okunskap eller orimliga krav. Ibland handlar det om oseriösa entreprenörer. Eller bara dålig kommunikation.

Oavsett var felen begås har bägge parter mycket att tjäna på att punkt för punkt gå igenom den här checklistan. Den är sammanställd av Sveriges Byggindustriers (BI) entreprenadjurister.

Den består av tre delar:

En del av checklistan vänder sig till konsumenten.

Där informeras konsumenten om sin roll som beställare. Till exempel att beställaren är byggherre i förhållande till entreprenören. Är konsumenten osäker på byggherrerollen får de rekommendationen att anlita en byggkonsult som projektledare eller arbetsledare.

En annan del av checklistan gäller entreprenören.

Det gäller till exempel vad som krävs enligt konsumenttjänstlagen. Där står också att man löpande ska informera konsumenten om arbetet och ekonomin i projektet. Slutligen står där också att vid småhusentreprenader är det inte tillåtet att begära förskottsbetalning.

Checklistan innehåller också en gemensam del som tar upp frågor kring avtal, försäkringar och rot-avdrag.

Där finns också länkar till mer information till exempel hantverkarformuläret. Det är ett avtal för reparationer och ombyggnader som Sveriges Byggindustrier, Konsumentverket och Villaägarnas Riksförbund har enats om.

Som sagt: dessa checklistor är skräcklistor för fuskbyggare – i dubbel bemärkelse. Konsumenten som fuskar som byggledare och den oseriöse fuskande byggaren.

Så börjar boken Entreprenören och entreprenaden, Några centrala frågor i AB 04. Författare är Åke Rådberg, tidigare chefsjurist på Sveriges Byggindustrier och företrädare för entreprenadsidan i revideringsarbetet med AB 04, och med mångårig entreprenadjuridisk verksamhet.

För ett antal år sedan fick jag ytterligare bekräftelse på att vi har en avtalsmässigt unik situation i Sverige. Jag var då mentor åt en relativt nykläckt civilingenjör från KTH som hade börjat sin första anställning. Det var på ett internationellt konsultföretag med ursprung i den anglosaxiska världen.

Vid en av våra träffar berättade han glatt att han skulle på få gå en projektledarutbildning. Jag frågade hur den var upplagd. Det var en intern kurs som företaget genomför likadant i alla länder – utom i Sverige.

Utbildningen pågår i tre dagar varav en dag ägnades åt avtalsjuridik. I Sverige hade man strukit den tredje dagen med avtalsjuridik. Skälet var att det var så enkelt upplagt med AB-systemet i Sverige.

Vill man som svensk skryta, skulle man kunna säga att det svenska systemet därmed är 50 procent effektivare och bättre jämfört med andra länder!

Det är alltid lätt att bli hemmablind. Det är också lätt att försvara det man uppnått utan att titta framåt.

Nya avtalsformer utvecklas i takt med tiden. Det är därför viktigt att Sverige fortsatt ligger i täten – och inte släpper ledningen.

Jag är övertygad om att vi har alla möjligheter till detta. Oavsett i vilken form vi uppför våra byggnader och anläggningar.

I det offentliga är det inte lika tydliga mål fastställda för den som ansvarar för upphandlingar. Det är heller inte lika enkelt att sätta målen.

Men det är lika viktigt. Nej det är viktigare att sätta tydliga mål än i det privata näringslivet. Om vi menar allvar med att skapa en hållbar samhällsbyggnad i världsklass.

I december föregående år var jag på ett seminarium om den pågående utredningen om bättre upphandlingar. Alltsedan LOU infördes har det varit mycket synpunkter – mest negativa sådana. Regeringen tillsatte därför en utredning för att se över detta för en tid sedan.

Två av utredarna Åsa Edman och Helena Eriksson deltog och redogjorde för det delbetänkande som lades fram den 18 november. Ordförande Anders Wijkman anslöt och drog sin bild av denna problemställning.

De lyfte upp många av bristerna typ mätning och uppföljning. Det saknas helt i princip. Hur ska man kunna bli bättre om man inte vet var man befinner sig?

Sektorn fick möjlighet att på ett klokt sätt delge sina synpunkter. Min bild av läget är att de utredande på ett mycket seriöst sätt tog till sig synpunkterna från sektorn som i mångt och mycket gick ut på att underlätta så att man kan göra upphandlingar som inte bara går på lägsta pris. Utan på bästa hållbara resultat.

Det viktigaste inspelet på seminariet kom dock från en av åhörarna, Lars Fränne. Han har arbetat både i det kommunala och i det privata med upphandlingar/inköp. Han berättade då att i det kommunala har upphandlingen en mycket låg status. De får inga sökanden till tjänster som upphandlare, utan måste hela tiden ta in konsulter. Befattningarna är på för låg nivå.

Då går det inte att göra långsiktiga och hållbara upphandlingar.

Hela tiden matas vi nu med exempel på att det brister i upphandlingarna. Det positiva med de diskussionerna är att insikten ökar om att det är viktigt med hög beställarkompetens.

Där ligger både problemet – och lösningen. Högre beställarkompetens. De som gör upphandlingarna måste få högre status. Annars sker ingen utveckling. Kompetenta och duktiga upphandlare har inga problem med nuvarande regelverk.

Förbättrat regelverk i all ära. Utan kompetenta individer, som kan upphandla/göra inköp med integritet mot tydliga mätbara mål som leder till ett hållbart samhälle, hjälper inget regelverk.

Målet måste vara att utveckla kompetensen och förändra statusen på Upphandlarna i den offentliga sektorn i samma takt som utredningen. Den ska fastställas den 28 juni 2012.

Gemensamt för många av händelserna är en ökad kunskap, kompetens och medvetenhet. Ett sätt att mäta den utvecklingen är att mäta HDI, Human Development Index. Det är ett index som används för att jämföra välståndet i olika länder, på samma sätt som bruttonationalprodukt (BNP). Medan BNP fokuserar på materiellt välstånd hävdas HDI ge en mer komplett bild, eftersom det är en sammanvägning av förväntad livslängd, utbildningsnivå och BNP.

I takt med att HDI ökat har även spänningen ökat i många länder. Företrädesvis i länder där regeringarna har uppfattats som korrupta och auktoritära.

Den arabiska våren är ett aktuellt sådant exempel. En serie av politiska protestyttringar i arabländer i Nordafrika och på Arabiska halvön, med krav på bland annat demokratiska reformer.

Det började i Tunisien. Förutom i Tunisien har demonstrationerna även ägt rum i Algeriet, Egypten, Bahrain, Libyen, Jemen och Syrien.

Nordkorea är ytterligare ett land som har potential att förbättra sin HDI. Vad Kim Il Jungs bortgång innebär i det avseendet återstår att se.

I Europa har det varit skakigt inom EU. Nödlån och skarpa reaktioner och aktioner mot korruption. HDI kan utvecklas även i Europa.

I Byggsverige har vi påbörjat ett riktigt stort projekt där långsiktigheten och hållbarheten sätts i första rummet. Byggandet och driften av NKS, Nya Karolinska Solna. Skanska ansvarar för detta projekt. Det är glädjande att lyssna till ledare inom Skanska beklaga sig över att beställarna inom den offentliga sektorn har alldeles för kort tidshorisont när de gör sina upphandlingar, NKS undantaget.

Det är en mycket stark drivkraft. Entreprenörer som driver utvecklingen. Nu väntar vi på att fler beställare inser att de ska driva den utvecklingen.

Då ser jag stora möjligheter till fortsatt utveckling mot ett hållbart byggande i världsklass. De traditionella ekonomiska modellerna kan behöva utvecklas för att  vi ska lyckas. Det är fortfarande alltför många som sitter fast i modeller som gällde under industrialiseringen. Då var alla resurser oändliga. Så är det inte. HDI är ett exempel på hur man kan tänka lite längre. Det finns fler varianter.

På Svensk Byggtjänst återfick vi under året världens viktigaste bok, AMA. Den blev stulen på Bok- och Biblioteksmässan i Göteborg. Vi har stöttat World Skills, världens fjärde största event. Allt för att utveckla så bra hantverkare som möjligt. Vi deltog också på lanseringen av version 1.0 av den osannolika svenska spelsuccén Minecraft i Las Vegas. Där fick vi berätta hur spelet kan användas för att få samverkan på riktigt med de boende i vårt omtalade miljonprogram.

I Stockholm har man äntligen tagit beslut om att påbörja ombyggnationen av Slussen. Tyvärr har den, för mig, viktigaste aspekten. Slussens roll som avbördare för hela Mälardalen helt kommit i skymundan.

Någon vit jul har vi inte haft i Värmland. Men tomten kom ändå.

I byggprocessen har man konstaterat fem farliga O:n.

• Osynlig

• Otillgänglig

• Opåläst

• Obeslutsam

• Oengagerad

Det är en erfaren utbildare av projektledare som konstaterat detta. Och det gäller framförallt beställaren.

Beställaren skapar förutsättningarna för alla övriga aktörers agerande i ett byggprojekt – och i hela byggprocessen. Därför är beställarens roll mycket viktig – den viktigaste. Effekterna kan bli ödestigra annars.

En bra tumregel säger att varje O som beställaren ”uppfyller” i sammanställningen ovan ökar kostnaden med 10 gånger. Det är naturligtvis en grov förenkling men ger en indikation på hur viktigt det är att beställaren är engagerad i beställningen/projektet.

Beställarkompetensen är mycket viktig för en hållbar byggprocess i världsklass. Det har jag skrivit förut och jag tar mig friheten att upprepa det.

Insikten och medvetenheten om detta är tyvärr fortfarande alldeles för låg. Det är många beställare som fortfarande gör upphandlingen traditionellt till lägsta pris.

Kompetenshöjande åtgärder.

Kunskapsspridning och erfarenhetsåterföring är två sådana enkla åtgärder. De ger dessutom dubbel effekt. Förutom att kunskapen ökar hos de som nås av spridningen ökar även kommunikationen. Det leder i sin tur alltid till bättre relationer och utveckling av individerna och organisationen.

Slutligen, det som du inte kan mäta, kan du heller inte förbättra.

Detta och mycket mer finns att läsa i den utmärkta boken Beställarens NYCKLAR till framgång av Bengt Hansson och Sofia Pemsel.

En starkt bidragande orsak till att allas blickar riktas mot Sverige är det faktum att Sverige vann dragkampen som ägde rum efter Alfred Nobels bortgång i San Remo 1896. Han gifte sig aldrig och hade därför inga arvingar.

En konflikt mellan Sverige och Frankrike uppstod då Nobels testamente skulle lagföras. Franska staten ansåg att Frankrike borde betraktas som hans hemland. Men fransk domstol enades om att ”där en man har sina hästar där anser han själv att han har sitt hem” och Alfred Nobel hade sina ryska hingstar på Björkborns herrgård. Testamentet lagfördes vid Karlskoga häradsrätt och instiftandet av Nobelprisen blev verklighet.

Vid Stortorgen här i Stockholm finns Nobelmuseet. Det är ett utmärkt besöksmål. Nu pågår en utställning om Marie Curie. Hon är den första kvinnan som fick Nobelpriset i fysik 1903. Hon fick det tillsammans med Henri Becquerel och sin make Pierre Curie för forskningen om radioaktivitet. Inte nog med det. 1911 fick hon sitt andra nobelpris, denna gång i kemi för upptäckten av grundämnena radium och polonium. Hon fick grundämnet curium (Cm) och måttenheten Curie (Ci) uppkallade efter sig.

En av deras döttrar, Irène Joliot-Curie, gick i föräldrarnas fotspår. Hon blev också fysiker och kemist. Hon tilldelades Nobelpriset i kemi 1935 tillsammans med sin man Frédéric Joliot för upptäckten av konstgjord radioaktivitet.

Prata om en familj med starka kopplingar till Nobelpriset.

Det och mycket annat får man veta om man besöker Nobelmuseet.

Han gjorde ett starkt intryck när han dramatiskt berättade vad som skulle kunna ske om inte avbördningen förbättrades genom slussen.

Avbördning betyder hur mycket vatten som kan rinna ut genom slussen.

Konsekvenserna blir katastrofala om det inte åtgärdas – så snabbt som möjligt. Detta har varit känt under lång tid, men fått alldeles för lite uppmärksamhet i media.

Det finns en Klimat- och sårbarhetsutredning, beställd av regeringen, där det konstateras att avbördningen från slussen behöver öka från 300 kubikmeter per sekund till 1000 kubikmeter per sekund för att minimera riskerna.

Så vitt jag vet finns ingen politisk oenighet om detta faktum.

Och vilka risker löper vi om inte detta görs och en hundraårsnivå inträffar? Hundraårsnivå innebär inte att det dröjer hundra år tills det inträffar. Det kan inträffa redan nästa år.

• 360.000 kvadratmeter bostäder, kontor och service översvämmas

• 480.000 kvadratmeter övrig bebyggelse industrier drabbas

• Avloppsnäten skulle påverkas i betydande omfattning

• Risk för att all järnvägstrafik söderut och delar av vägar vid tegelbacken och i Gamla stan översvämmas

• Systemet med försörjningstunnlar under Stockholm för el, tele och fjärrvärme kan också drabbas

Inte nog med det utan vid en dimensionerande nivå skulle skadorna förvärras betydligt:

• Järnvägstrafiken genom centrala Stockholm liksom tunnelbanetrafiken stoppas helt

• Busstrafiken till Nacka/Värmdö måste flyttas från Slussen

• Elförsörjning liksom avloppsnätet för centrala delar av staden slås ut

• Systemet med försörjningstunnlar under staden vattenfylls sannolikt vilket kan riskera driften av de finansiella systemen i centrala Stockholm

Katastrof – långt större katastrof än cykelbanornas bredd.

Jag tvivlar på att vi snabbt kommer nå enighet om gestaltningen av Slussen. Men det borde gå att så snabbt som möjligt nå enighet om att vi ska minimera riskerna och slippa katastrofala översvämningar. Det sker enklast genom att sätta spaden i backen – nu.

Hundraårsnivåer inträffar lite varstans runt om i världen. Vad är det som säger att det som hänt i New Orleans och Polen inte skulle kunna hända i Sverige. Det är inte så länge sedan det bara var ett tiotal centimeter från att tunnelbanan höll på att fyllas med vatten. Och då var det inte fråga om någon hundraårsnivå.

Bråka gärna om gestaltningen. Det kan demokratin må bra av. Men starta omgående grundläggningsarbetena. Det tar flera år innan man kommit upp till ytan.

Jag vill se den politiker, påtryckargruppp eller journalist stå upp och säga när katastrofen är ett faktum: Det var jag som orsakade detta. Jag insåg inte att klimatförändringar kan ske – även i Sverige.

Vi menar att Regeringen måste öka ambitionerna för bostads- och samhällsbyggandet.

Vi är överens om att det måste byggas fler bostäder. Men som regeringsföreträdare kan det vara svårt att kunna ta lika friska tag som en aktör utifrån.

Därför påpekar vi ödmjukt att:

1. Utveckla upphandlingen till att inte bara gå på lägsta pris. Utnyttja dessutom det faktum att det offentliga står för 40 procent av all nybyggnation i Sverige. I den rollen finns alla möjligheter att etablera och implementera ett hållbart byggande.

2. Satsa mycket större resurser på forskning, utveckling och innovation inom hållbar samhällsbyggnad, hållbara städer och nya former av bostadslösningar. Detta gäller såväl finansiellt, som ekologiskt och socialt.

Jag menar att tajmingen aldrig har varit bättre än i dag när det gäller acceptans för ett hållbart byggande.

Friskhet är en viktig parameter för att utveckla all verksamhet. Två friska exempel på hur Svensk Byggtjänst utvecklar samhällsbyggandet:

1. Samarbetet med Mojang som ligger bakom spelsuccén Minecraft. De har tagit fram en Byggtjänstversion av sitt spel som enbart har de konstruktiva elementen med i spelet – inga destruktiva monster som river ned. Detta fick vi möjlighet att presentera när version 1.0 lanserades i Las Vegas för någon vecka sedan. Ett friskt exempel.

2. Unga Talanger. På Svensk Byggtjänst samlar vi varje år en grupp ungdomar från bygg- och fastighetsprocessens alla skeden. Det är en härlig samling ungdomar. Och de har många friska synpunkter. Friskheten är som bäst innan de fastnat och blivit en del av etablissemanget.

I förra veckan hade vi en av våra träffar med dessa ungdomar. Ulrika Francke, VD på Tyréns, var då inbjuden som talare. Hon berättade om roller och rollförståelse. Och det gjorde hon med sedvanlig skärpa. Det är få personer, om ens någon i Sverige, som har hennes breda erfarenhet av olika roller i samhällsbyggandet. Hon har varit partipolitiker, hög tjänsteman i den kommunala förvaltningen och i VD det privata näringslivet. Alltid på befattningar med stor påverkan.

Budskapet var tydligt: Ju bättre förståelse man har för de olika rollerna i processen – desto bättre blir utfallet. Det gäller såväl det ekonomiska utfallet för den privata aktören som väljarnas/medborgarnas nöjdhet med sin representant och därmed samhällets utveckling.

Rollförståelse är bra om man vill åstadkomma förändringar och utveckling av samhällsbyggandet.

Det måste vara slut på positionerandet i den egna sandlådan.