Slussen – i grund och botten en avbördare

Jag var på ett möte om Slussen i Stockholm för 7 – 8 år sedan på Byggnadsföreningen. En av talarna var Räddningschefen – ansvarig även för hantering av naturkatastrofer.

Han gjorde ett starkt intryck när han dramatiskt berättade vad som skulle kunna ske om inte avbördningen förbättrades genom slussen.

Avbördning betyder hur mycket vatten som kan rinna ut genom slussen.

Konsekvenserna blir katastrofala om det inte åtgärdas – så snabbt som möjligt. Detta har varit känt under lång tid, men fått alldeles för lite uppmärksamhet i media.

Det finns en Klimat- och sårbarhetsutredning, beställd av regeringen, där det konstateras att avbördningen från slussen behöver öka från 300 kubikmeter per sekund till 1000 kubikmeter per sekund för att minimera riskerna.

Så vitt jag vet finns ingen politisk oenighet om detta faktum.

Och vilka risker löper vi om inte detta görs och en hundraårsnivå inträffar? Hundraårsnivå innebär inte att det dröjer hundra år tills det inträffar. Det kan inträffa redan nästa år.

• 360.000 kvadratmeter bostäder, kontor och service översvämmas

• 480.000 kvadratmeter övrig bebyggelse industrier drabbas

• Avloppsnäten skulle påverkas i betydande omfattning

• Risk för att all järnvägstrafik söderut och delar av vägar vid tegelbacken och i Gamla stan översvämmas

• Systemet med försörjningstunnlar under Stockholm för el, tele och fjärrvärme kan också drabbas

Inte nog med det utan vid en dimensionerande nivå skulle skadorna förvärras betydligt:

• Järnvägstrafiken genom centrala Stockholm liksom tunnelbanetrafiken stoppas helt

• Busstrafiken till Nacka/Värmdö måste flyttas från Slussen

• Elförsörjning liksom avloppsnätet för centrala delar av staden slås ut

• Systemet med försörjningstunnlar under staden vattenfylls sannolikt vilket kan riskera driften av de finansiella systemen i centrala Stockholm

Katastrof – långt större katastrof än cykelbanornas bredd.

Jag tvivlar på att vi snabbt kommer nå enighet om gestaltningen av Slussen. Men det borde gå att så snabbt som möjligt nå enighet om att vi ska minimera riskerna och slippa katastrofala översvämningar. Det sker enklast genom att sätta spaden i backen – nu.

Hundraårsnivåer inträffar lite varstans runt om i världen. Vad är det som säger att det som hänt i New Orleans och Polen inte skulle kunna hända i Sverige. Det är inte så länge sedan det bara var ett tiotal centimeter från att tunnelbanan höll på att fyllas med vatten. Och då var det inte fråga om någon hundraårsnivå.

Bråka gärna om gestaltningen. Det kan demokratin må bra av. Men starta omgående grundläggningsarbetena. Det tar flera år innan man kommit upp till ytan.

Jag vill se den politiker, påtryckargruppp eller journalist stå upp och säga när katastrofen är ett faktum: Det var jag som orsakade detta. Jag insåg inte att klimatförändringar kan ske – även i Sverige.