I Köpenhamn cyklas det – som aldrig förr

I förra veckan besökte jag Köpenhamn. Det är Skandinaviens största stad. Även om vi Stockholmare till och från kallar oss The Capital of Scandinavia. Ett begrepp som är mer uppskattat i Stockholm än i Köpenhamn.

När det gäller antal som cyklar råder det dock ingen tvekan om vilken stad som har kommit längst. Det är Köpenhamn.

Och de satsar fortsatt på att bli bättre – till och med bäst. Nu ska det bli lättare för de 35 000 människor som varje dag cyklar över världens mest cykeltäta bro, Drottning Louises bro i Köpenhamn. Cykelfilerna ska fördubblas. Politikerna storsatsar alltså trots att Köpenhamn redan idag rankas som världens tredje bästa cykelstad och 40 procent av alla resor till och från jobb och skola sker med cykel.

Förbättringen är ett steg på vägen och är en del av det ambitiösa projektet Supercykelvägarna, eller Cycle Super Highways. De har redan testats i London med succé som resultat. Med nyckelorden ”Snabbt, bekvämt och säkert” är målet för Köpenhamn att bli världens bästa cykelregion.

Det är en häftig målsättning – och värd att ta efter.

När utlandskorrespondenterna refererar: ”från vanligtvis välunderrättat håll” händer det att man inhämtat kunskapen från den lokale taxichauffören. Det är sånt man lär sig som utlandsrallare. Jag pratade därför cyklar med taxichauffören i Köpenhamn.

Cyklar och taxichaufförer är en härlig kombination. Chauffören var inte helt positiv till cyklisterna i trafiken – om man säger så. Han menade på att ett av problemen med cyklisternas vilda framfart, som han uttryckte det, beror på att de flesta saknar körkort. De har aldrig fått en grundläggande utbildning i hur man beter sig i trafiken. Till exempel att när det lyser rött på ett trafikljus så innebär det att man INTE ska köra.

En reflektion jag inte tidigare tänkt på. Vit medelålders man från landet – då är körkort en självklarhet. Och man utgår från att alla har fått en grundläggande utbildning i våtra trafikregler.

Jag tycker det är jättebra att vi satsar på att utveckla möjligheterna till bättre och säkrare cyklande. Annars fungerar inte kommunikationerna i en storstad.

Rättigheter och skyldigheter – de hör ihop. Rättigheten till bra cykelförutsättningar innebär också en skyldighet att känna till och respektera våra trafikregler – och oss gående.

Dock inga cykelkörkort – det räcker med sunt förnuft.