Digitala vs mänskliga möten?

Hösten är en period då konferenser och seminarier avlöser varandra. Många av dessa möten växer och utvecklas hela tiden. Det visar på värdet och vikten av att träffas. Det personliga mötet är svårt att överträffa. Men det går att komplettera och utveckla. Det pågår redan.

Tekniken utvecklas. Hastigheten i näten ökar och nya applikationer tillkommer. Förutsättningarna förändras helt enkelt.

Flera konferenser kan nu bevakas via live-sändningar och kommenteras via twitter. Det ger fler dimensioner och möjligheter. Det går att sitta i till exempel Blåsjön och bevaka en viktig konferens och ge sina synpunkter via twitter.

Vi befinner oss i ett intressant skede. På många håll gäller fortsatt de beprövade mötes- och dialogmodellerna som formades i takt med folkhemmets tillkomst under förra seklet.

Parallellt uppstår nu forum och grupper på nätet som inte har en aning om folkhemmet, eller vad det stod för.

Det är viktigt att vara medveten om de förändrade förutsättningarna. Och det är riskfyllt att säga: ”Jag är bara analog” och tro att det inte berör en själv. Då kan man snabbt bli omsprungen.

Det går utmärkt att twittra på fjället – till och med i regn.

Ska vi i den här sektorn vara trovärdiga i att vi är en viktig del av samhällsbyggandet måste vi också vara medvetna om de förändrade mötes- och dialogförutsättningarna.

Både de digitala och de mänskliga mötena behövs och de utvecklas – ofta i samklang.