Samhällsbyggnad – på riktigt

I förra veckan, en vecka efter det ofattbara terrordådet, besökte jag Oslo. Det var starkt, det var osannolikt och det var rörande. Det är svårt att förstå att en ensam galning kan skaka om en hel nation på detta sätt.

Jag jade läst och jag hade sett mängder av bilder, både rörliga och stilla, från bombattentatet. När jag vandrade runt den flera kvarter stora avspärrningen förstod jag att jag inte tagit in vidden av hur omfattande förödelse var och är. Och vad som är ännu mer osannolikt är att det bara var åtta personer som omkom efter den bombdetonationen. Inte ett fönster var helt i husen i kvarteren runt omkring.

Innanför avspärrningarna stod det mängder av kranar och skyliftar, många med banderoller med texten, We love Oslo, på. Det var också en känsla bland poliser, vakter och folk som fanns vid avspärrningarna. Detta kommer inte att stoppa oss. Vi ska bygga upp vårt samhälle igen. Det kändes och syntes i hela centrala Oslo. På flera platser låg mängder av blommor samlade tillsammans med skrivna hälsningar och tankar.

Det är här vi inom byggbranschen, vi som bygger samhällen, kommer in. Resurser plockas fram. Det planeras, organiseras och utförs – allt på en gång. Det är mer action än utredningar – när det behövs. Samtidigt som det sker med värdighet. Banderollerna på kranarna är ett bra exempel. Mitt i all sorg måste ett samhälle gå vidare och praktiska saker måste lösas. Nu skedde detta attentat mitt i sommaren och många hade semester. Sextusen personer måste ha nya arbetsplaster när de kommer tillbaka från sin semester. Hur det kommer att ske vet jag inte. Men jag är övertygad om att det kommer att ske. Det blir först temporära arbetsplatser som sedan övergår till nya permanenta för hela den centrala administrationen. Det behövs i ett samhälle som ska fungera.

En annan insikt var hur lätt det är att dra förhastade slutsatser. Utöya, ön där galningen fortsatte med sitt attentat. Den ligger i Tyrifjorden. Jag hade bara registrerat ordet fjord och tog för givet att det var ett vatten som var förbundet med havet, troligen en del av Oslofjorden. Men Tyrifjorden är en insjö som ligger norr om Oslo. Det blev jag varse när vi kom åkande söderut mot Oslo längs E16 och helt plötsligt fick se skyltar med namnet Utöya på. Även här var det mycket folk som samlats.

Jag hoppas vi aldrig mer behöver uppleva något sådant här. Bra samhällen ska vara öppna där alla känner sig välkomna.