Åska, blixt och dunder

Visste du att det framställs framställs artificiella blixtar i kopparbunkern? Det var en av de första frågorna jag fick när jag i början av 70-talet flyttade till Göteborg och började studera på Chalmers, Väg och Vatten. Konstgjorda blixtar – det var så långt från avloppsdimensionering man kunde komma tyckte jag. Häftigt för en nyinflyttad Värmlänning. Alltsedan dess har åskväder varit ett fenomen som fascinerat – mer än skapat rädsla. Respekt är en bättre beskrivning. De enorma krafter som finns i ett åskväder borde gå att ta vara på var en tanke jag hade. Det är här forskningen behövs.

Kopparbunkern var benämningen på det högspänningslaboratorium som fanns på El-institutionen. Den används för allmän forskning om högspänning, varav åskforskning är en del. I Sverige sker även forskning om åska vid Ångströmlaboratoriet i Uppsala på Avdelningen för elektricitetslära och åskforskning.

Tyvärr kan man inte i laboratoriemiljö framställa så höga spänningar som naturens egen generator, cumulumnimbusmolnet gör. Man kan ”bara” komma upp i tio miljoner volt i sina laboratorieförsök. Så är det. Naturen är alltid överordnad. Vi vanliga dödliga får försöka analysera och förstå hur naturen fungerar så att vi kan anpassa oss på bästa sätt.

Forskningen har kommit en bra bit på väg, men mycket återstår. Exempelvis är klotblixten i laboratorium eller under åska ännu ej helt kartlagd. Det är ett skäl till att ytterligare forskning behövs. Tänk när vi klarar av att ta vara på energin i ett åskväder.

Från barnsben fick jag lära mig vad som var viktigast med åskväder. Det kan vara farligt. När dundret hördes mindre än 3 sekunder efter blixten – då gällde det att vara försiktig. Nu har jag också fått lära mig att det finns olyckor med åska som visar att denna regel ej är helt säker. Om blixten till exempel är två kilometer bort, så kan det vara två kilometer rakt upp om det är en blixt som går mellan olika delar av molnen. Positiva blixtar som går från molnets ovansida kan slå ner i marken upp till 4 km från åskmolnet. Detta är extremt sällsynt.

Naturen hänger ihop och var sak har sin plats. Det gäller även åska. På senare tid har forskarna kommit fram till att åskan är nödvändig för vår atmosfär. Upptäckten av jonosfärurladdningar har belyst denna nya syn. Den positivt laddade jonosfären är i sig en elektrisk krets med jordklotet som minuspol. Drivkraften kommer från solen. Solen återigen. Vi klarar oss inte utan den.

Det är många tankar som poppar upp när sommarnatten lyses upp av blixtar.