Tjälskador och påskkärringar – då är det påsk

Det var längesedan sommaren kom så snabbt. Normalt brukar det var lite vår innan den riktiga värmen slår till. Men den här påsken verkar det som naturen har hoppat över våren. Men det går inte att hoppa över naturens krafter. Jag tänker då inte på tsunamin och andra fasansfulla naturkrafter.

Nej jag tänker på tussilagon och maskrosorna. Det är svårt – eller det går inte att hindra dessa när de vill upp i solljuset. Ett lager med asfalt är inga problem. Det växer de igenom lätt.

Detta visar också på vikten at alltid göra rätt från grunden. Med en riktig grundläggning får inga växter grogrund.

Det är likadant med vägbankar. Då och då kan man åka på äldre vägsträckningar. Trafikintensiteten är ofta inte av det digniteten att funnits anledning att restaurera vägen ordentligt med ny underbyggnad. Och det är nu på våren vi ser var dessa dåliga underbyggnader finns.

När det under våren är varning för gupp i vägen. Då är det GUPP i vägen.

Men när tjälen gått ur marken kommer vägen in i sitt gamla jämviktsläge igen. Tills nästa vår.

Trädgårdsmöblerna tas fram och det fejas runt om i trädgårdarna. För att inte prata om grillarna.

Vi lever upp när ljuset kommer. Efter en lång mörk vinter, som vi haft i år här i Sverige, då är behovet av värmen och ljuset extra stort.

Och så har vi påskkärringarna. Det är osäkert när påsktraditionen att barn klär ut sig till påskkärringar tog sin början i Sverige, men seden var spridd i västsvenska städer vid mitten av 1800-talet. Därför är de första påskkärringarna förmodligen från början av 1800-talet eller tidigare. Påskkärringar rapporteras mest från Bohuslän, Dalsland, Värmland och delar av Västergötland och det var främst under påskaftonskvällen som de begav sig ut för att tigga.

Själv firade jag påsken i Värmland.