Det är lätt att fatta beslut, eller?

Det är mycket skriverier om vintern och snön, framförallt här i Stockholm. Jag vet norrlänningar som raljerar över oss O8:or. Vi kan inte köra bil när det kommer någon centimeter snö. Och jag instämmer. Vi O8:or som grupp är klart sämre bilförare än norrlänningarna som grupp. När det gäller vinterkörning.

Sedan har vi det här med snöröjningen. I Stockholm har vi absolut flest bilar samtidigt som vi har de besvärligaste förutsättningarna för att forsla bort snön. Men det är en fråga om resurser. Kan man åka till månen kan man också hålla rent från snö – även i Stockholm. Men får det kosta hur mycket som helst?

Det är dock en parameter som jag tycker fått alldeles för lite utrymme i debatten senaste veckan – dubbdäcken.

Av bland annat miljöskäl kör inga bussar med dubbdäck. Det var säkert ett demokratiskt väl förankrat beslut att förbjuda dubbdäck. Men var det långsiktigt rätt? Jag tror inte att beslutsfattarna satte sig in i förutsättningarna som gällde fredagen den 11 februari. Scenariet att alla bussar helt och hållet skulle utebli under en hel dag på grund av att de saknade dubbdäck tror jag inte fanns på agendan när beslutet togs.

Det förstår varenda kotte att med däck utan dubbar är det ytterst besvärligt att köra ledbussar på glashala gator. Även för norrlänningar.

Det höjs nu röster, till och med från ministerhåll, att det inte är acceptabelt att bussarna i Stockholm inte kommer fram på grund av bristande snöröjning. Och mera resurser ska tillsättas. Det blir ofta tillspetsade kommentarer och svaren forceras fram.

Verkligheten är komplex. Det går inte att tratta ned alla frågeställningar till ett JA eller NEJ. Och det är viktigt att se vilka de långsiktiga konsekvenserna blir av besluten. Inte bara titta på kortsiktigt röstfiskande.

Då och då kommer det att inträffa situationer som ingen, eller i varje fall väldigt få, kunnat förutse.

Fram för fler beslutsfattare som tänker långt!