Stöd FROFF

För ca fem år sedan går en 10-årig kille runt på innerplanen på en friidrottsanläggning i Mellansverige. Och han bär en egenhändigt tillverkad en skylt med texten: Stöd FROFF.

I helgen var det den traditionella Finnkampen. Det är en landskamp i friidrott mellan Sverige och Finland. Det är alltid mycket kamp och stort publikintresse på dessa tävlingar. Jag har många minnen med kamp, trängningar och diskningar. Och svenskarna har aldrig varit den felande parten – för så är det.

Jag har följt de flesta tävlingarna på TV och även suttit på publikplats, både här i Stockholm och Göteborg. Det är alltid lika spännande och trevligt. Men jag har aldrig haft en bekant som deltagit i tävlingarna förrän detta år. Det är 19 åriga Victoria Dronsfield från Karlstad som blev trea i sin seniordebut och hoppade 1,77 i höjd – inte illa, även om hon inte persade.

De allra flesta ungdomar som kommer fram och når framgångar har engagerade föräldrar bakom sig. Och det gäller även Victoria. Det betydde att under många år har familjen Dronsfields semestrar och helger varit planerade efter hennes tävlingar och träningar. Det innebar att lillebror, Daniel tror jag han heter, alltid snällt fick följa med föräldrarna runt om i Sverige enligt Victorias schema.

Men en dag fick han nog. Mamman fokuserade som vanligt på Victoria samtidigt som hon höll ett öga på Daniel. Men så försvann Daniel och efter en stund återkommer han. Han går då runt på innerplan med uppsträckta händer och bär en egentillverkad skylt med texten: Stöd FROFF. Men ”Daniel vad betyder det här”, frågade hon.

Stöd Friidrottens offer, svarade han sanningsenligt.

Det var sista gången han behövde följa med på Victorias tävlingar.

Det bästa var att det var mamman som själv berättade detta. Och jag är övertygad om att en kille som tar ett sådant initiativ vid 10 års ålder har framtiden för sig – och inte som ett offer.