40-årskris i ny tappning
Vi är fem studiekamrater som återses tio år efter vi tog vår civilingenjörsexamen. Vi ses på en restaurang där vi kan sitta ostörda och prata, för det har vi behov av. Och det är inte 40-årskris vi behöver prata om, så gamla är vi inte. Det är Lena som började som planerare av större husbyggen på ett större entreprenadföretag. Det är Mats som började på tekniska kontoret i sin hemkommun. Leif, han började på ett konstruktionskontor. Sedan är det Bosse, han började på ett projektledningsföretag och så är det undertecknad som också direkt efter examen började på ett mindre entreprenadföretag med att anlägga gräsmattor, lägga asfalt och andra markarbeten.
Under förrätten berättar Lena att hon både har både hunnit gifta sig och skilja sig och träffat en ny karl på jobbet, den förre var alltför lat för hennes tempo. Mats berättade att han träffat en härlig kvinna som han gift sig med och de har nyligen fått sin förstfödda. Det märks för han och är hålögd efter vakande koliknätter. Leif, han har inte haft tid att hitta någon partner utan det är jobbet och alla möjliga motionsaktiviteter som upptar hans tid. Just nu är han i full färd med alla förberedelser för att genomföra en Ironman – det riktiga Triathlon. Bosse lägger all sin lediga tid på familjen som består av fru och ett barn samt det nyinköpta radhuset. Och jag är fortsatt gift min fru och dotter som vi fick redan under studietiden. Det betyder att all ledig tid går åt till läxläsning och barnaktiviteter.
Vi är alla i en fas där studenttiden känns långt borta. Vi är inne i arbetslivet, vi känner oss trygga i att ha arbete. Och vi har fått tid att börja reflektera över livet i allmänhet. Alla har vi tagit intryck av klimatdebatt, oljespill, ”the small people” och annat som fladdrar förbi på nyheterna. Och vi funderar på våra barns framtid.
Men det mest intressanta är att vi alla flyttat på oss och börjat arbeta hos fem olika byggherrar runt om i landet som bygger och förvaltar flerfamiljsbostäder i egen regi.
Det är Mats som under varmrätten börjar berätta hur han har det på sin arbetsplats. Det blir så intressant att vi får skynda på med varmrätten och vinflaskorna byts ut efterhand.
Mats har en riktig räknenisse till VD som när han fyllde 40 år fick många frågor om han upplevde någon 40-års kris, men det gjorde han inte. Däremot började han fundera på begreppet 40-års kris och applicerade tänket på fastigheterna företaget byggde och förvaltade. Han blev så uppslukad av problemställningen att han omgående satte sig med sina excelark, och till skillnad mot tidigare så antog han ett 40-års perspektiv. Bland personalen gick snacket att han som alla andra räknenissar bara kunde räkna ett kvartal framåt i tiden. Och det snacket kände VD:n naturligtvis till.
Vid nästa styrelsemöte presenterade han därför ett nytt sätt att kalkylera och beräkna för styrelsen. Det blev självklart frågor varför man inte skulle fortsätta välja lägsta tänkbara pris i upphandlingsskedet, för så hade man alltid gjort. Men VD:n hade svar på allt kompletterat med pedagogiska kalkyler och grafer som klart visade att totalkostnaden blev klart lägre, hyresgästerna nöjdare och företaget skulle bli en mer attraktiv arbetsplats om man antog ett 40-års perspektiv innan något investeringsbeslut togs. Styrelsen tog efter långa och konstruktiva diskussioner det historiska beslutet att i alla frågor utgå från ett 40-års perspektiv för alla fastigheter. Och VD:n inrättade en instans som kallades 40-årskrisen. Alla ärenden måste passera den instansen innan något beslut togs. Och det gällde såväl investerings- som driftsbudgetar.
Mats började på det företaget i samma veva och han berättade att det var en stor omställning för alla. ”Det ska vara en räknenisse som kan komma på något så dumt” sa en av de äldre i gården. Bland de yngre var dock mottagandet översvallande och eftersom det fanns styrelsebeslut och mycket kloka argument blev det snabbt ett accepterat sätt att tänka och arbeta. I början utgick jag från mina vanliga kontakter när jag skulle välja leverantörer, men blev tvungen att tänka om för att kunna passera 40-årskrisen innan något beslut om investering gjordes.
Det blir en mycket intressant diskussion så vi tog in mer vin. Mats berättade också att effekterna som VD:n förutspått besannades. Personalavdelningen har nu många intresserade arbetssökande, både nyexaminerade och mer erfarna ingenjörer och förvaltare som vill börja arbeta hos dem och hyresgästerna stormtrivs, de vill aldrig flytta.
När vi alla fem gick ut i sommarnatten var det många tankar och funderingar. Kreativiteten flödade och det berodde inte bara på vinet. Det behövs inga stora omvälvande system eller dyra IT-lösningar. Det räcker att ha ett annat angreppssätt. Tänk att bara en av fem byggherrar tänker så klokt. Så skulle jag också vilja ha det på mitt arbete sa vi andra fyra som arbetade mer traditionellt med fokus på produktionskostnaderna.
