Handla upp enbart på kvalitet
Jag lyssnade på en intressant föreläsning av Anders Nordstrand, vd på MICASA under Aff-dagen.
Micasa Fastigheter i Stockholm AB är ett fastighetsbolag som äger och förvaltar Stockholms stads omsorgsfastigheter som kan vara ett sjukhem, ett servicehus, ett behandlingshem eller en gruppbostad. Fastighetsbeståndet omfattar 132 fastigheter om totalt 1,1 miljoner kvadratmeter.
Han berättade då att man nu kommer att lämna ut en förfrågan på förvaltning av merparten av sitt fastighetsbestånd under fyra + fyra år.
Det nya med denna förfrågan är att MICASA som ansvarstagande beställare redan räknat ut vad det kostar att förvalta beståndet. Priset är därför redan klart och anbudsgivarna kan bara konkurrera med mjuka parametrar.
Tänk er att bara behöva fokusera på kvalitet i upphandlingen. Vilka track records har anbudsgivaren? Håller man tiderna? Brukar man ha mycket besiktningsanmärkningar? Är man lösnings- eller konfliktinriktad? Ja det finns många intressanta mjuka parametrar som kan styra vem som får uppdraget.
Ofta får man höra att LOU sätter hinder i vägen för att kunna göra sådana här upphandlingar, men här finns ett exempel på en beställare som har både kompetensen och modet att visa vägen. Man har låtit jurister gå igenom hela upplägget och de har lämnat klartecken på att genomföra upphandlingen. Självklart kommer det att finnas saker man inte tänkt på och som måste justeras i detta upplägg, t.ex. tror jag det skulle vara av värde att dela upp förfrågan på tre – fyra stycken förvaltningsområden, men sådant kan man korrigera frramöver. Det viktiga är dock att någon vågar ta detta första steg.
Räck upp en hand den förste beställare som vågar göra en upphandling av en husbyggnation på detta sätt.
[...] – Dags för nya grepp kanske? Av sync Erik på Byggbloggarna skriver om ett intressant försök att göra upphandlingar enligt LOU med annat än priset som avgörande [...]
Vi har gjort enstaka upphandlingar på det sättet, med ett gott resultat.
Låt vara att vi inte behöver jobba med LOU i privata projekt, så gör vi oftast en traditionell upphandling med sedvanlig anbud/bullshit/prutning/bullshit/avtal. Kvalitén kommer inte alltid med när man jagar lägsta priset.
Några gånger har vi gjort annorlunda, t ex när vi köpt kök till större bostadsprojekt med lite lyxigare framtoning. Då är det viktigt med varumärke och yta. Det funkar inte att fråga på lägsta pris då. I de fallen har vi satt en limit på xxx kr och talat om vad som skall ingå. Sen har entreprenörer/leverantörer fått presentera vad de kan prestera för den pengen. Det funkar fint.
Det blir ett visst mått av godtycke och bedömning, jag vet, men i privata projekt kan vi kosta på oss sånt. Den som handlar enligt LOU däremot behöver mätbara parametrar för att motivera urvalet.
Exemplet med Micasa som Erik skriver om gör väl just så, man mäter andra värden än bara pengar. Vad jag hört om LOU är det helt ok att göra så länge det är rättvist.
Vi får hoppas att Micasa får fullfölja, att man lyckas och får efterföljare.
—-
Vi får också hoppas att inte någon framtida reporter står i Uppdrag Granskning och slaktar en orättvis, dyr och olaglig upphandling. Det behövs nya grepp
Tanken är god.
Och din avslutande uppmaning är logisk. Det är när man bygger som man sätter prislappen på drift och underhåll. Den prislappen är 10 – 100 gånger större än byggkostnaden.
Vi är riktigt dåliga på LCC; livscykelkostnad.
1,1 miljoner m2. Hur många och vilka konkurrerar då? Vilka jämförelser kan man göra? Att pröva några parallelllt vore bra. Inte minst inför nästa upphandling – det skall löna sig att vara bra.
Men ett problem är, att man får välja den minst dåliga under ganska lång tid innan man kan välja en som är bra.
Det är tungt att räta upp den tröga skutan – byggbranschen. Det är väl att någon försöker.
För allas skull behöver vi starkare beställare/byggherrar. Med kunskap, krav och väl använda pengar