Ich bin ein Berliner

För några veckor sedan besökte jag Berlin under en långweekend. Förberedelserna bestod av inköp av en turistguide och mental uppfräschning av skoltyskan och vi hade valt ett hotell på östra sidan med gångavstånd till de flesta sevärdheterna.

Kreativitet är ett bestående minne av besöket som började med Checkpoint Carlie museet där man kunde beskåda alla kreativa farkoster, gömställen och färdvägar som användes för att kunna fly till den västra sidan. Så sent som 1987, två år innan murens fall, var det en kille som hämtade sin flickvän gömd i två stycken urskålade vindsurfingbräder som låg på varandra på biltaket.

Ett ”tyst rum” finns nu att besöka vid Brandenburger Tor. Den platsen byggdes ursprungligen som ett fredsmonument, men som alla vet har det varit allt annat är fred som kännetecknat Brandenburger Tor. Tillblivelsen av detta tysta rum är därför ett försök att återge platsen den fred och ro som var den ursprungliga tanken. Man går in i ett rum med 15 – 20 stolar och kan sitta i absolut tystnad och låta tankarna leva sitt eget liv. Inga religiösa förtecken utan alla kan känna sig välkomna. Det hänger en belyst textilbonad på ena väggen som man fästa blicken på och koppla av från den stress som äger rum utanför. Det kanske kan vara något att anordna vid Sergels Torg?

Riksdagshuset är ett mer känt turistmål. Vi köade i över en timme i bitande kyla innan vi kunde åka upp i hissen (jag har inte frusit så sedan ett rep-möte 1985 då vi tältade i minus 42 grader). Men det vara värt att köa och frysa. Hissarna går upp till en kupol av stål och glas som täcker in riksdagshuset och där kan man vandra längs innerväggen av kupolen och studera staden och fotografier av Berlins dramatiska historia. Det var mycket vackert, stilfullt och imponerande. Tänk om Globen Sky View fick samma dragningskraft.

Holocaust memorial som invigdes 2005, ritat och uppfört av arkitekt Peter Eisenman och konstruktör Buro Happold var ett annat besök när man blev tagen av stundens allvar. Det ligger bredvid Brandenburger Tor och är en hyllning till alla mördade judar under andra världskriget.

Det sista jag vill nämna från det kreativa Berlin var en föreställning som heter Blue Man Group. Det var en orgie i musik, ljud- och ljuseffekter, interaktvitet och framförallt kreativitet där det inte yttras en enda replik under två timmar. Vi var helt exalterade och tagna efteråt.

Vid hemfärden var det lätt att instämma i John F Kennedys berömda ord från den 26 juni 1963 Ich bin ein Berliner.