besiktigat – en del av byggbloggarna

En resa av nostalgi kompl med byggfrågor.

Vi besökte mina gamla hemtrakter, Härnösand och Örnsköldsvik, för att försöka få svar på en del frågor som man funderar över. Efter att ens föräldrar gått bort har man svårt att få svar på vissa frågor. De var ju de som satt inne med informationen och svaren. Har börjat teckna ner mitt liv så att mina barn en dag skall kunna läsa om mig, min barndom, min skolgång, vad som gjorde mina val mm mm. Man frågar sig idag hur ens föräldrar träffades. Då fanns det ingen mobil att ringa och stämma träff. Vilka var den mamma och två barn som pappa räddade vid 7-års ålder att drunkna när de gick ner i isrännan? Pappa fick för detta en Carnegieutmärkelse som jag nu forskar kring.

Vägen till mormor och morfar är nu asfalterad. Sommarstugorna, de där små husen, är tillbyggda eller rivna och ersatta med permanenta villor. Farfars hus är uppbränd och där bor i en stor villa vid vattnet en av våra exporterade ishockeyproffs.

Stor förbistring rådde då vi kom in på ytterväggspanel som min kusin skulle byta. De pratade om något som hette vindbord. Efter en stund förstod jag att de pratade om de vi kallar fjällpanel. Norrländska.

Vår färd gick vidare till Åre där jag skulle besiktiga en semesteranläggning från 30-talet. Frågan var om man skulle rusta upp eller göra förändringar. Jag kom till båda delarna.

Det var många år sedan jag besökte Åre. Här har det byggts och byggts och byggts och man bygger vidare. Hela Åre har verkligen exploaterats. Ny är station, en fin anläggning väl värd att besöka. Ja, man behöver inte besöka den utan skall man handla något så finns alla skäl att gå till stationen, en kombinerad station med många affärer. Fint gjort av Jernhusen.

Jag var nyfiken på Copperhill hotell. 4 km till hotellet sa skylten. På slingriga alpvägar åkte vi uppför och uppför till dess topp. Där uppe låg hotellet, nu stängt och med avstängd väg sista metrarna. Vidunderlig utsikt men på mig föreföll det vara åt fel håll. Kring hela vägen upp låg den ena villan större än den andra. Inte många verkade bo i dem den här årstiden utan alla väntar väl in vinterns veckor.

Hemvägen gick över Klövsjö och Vemdalen. Även de nostalgiorter då våra barn i sin ungdom tävlade i utförsåkningens alla delar. Vi besökte även Vemdalens äldsta hus som goda vänner äger.

Innan dess hade vi i Persåsen tagit paus och tagit del av fam Wikners fantastiska träsniderier.

+++++

Postat i Ingen kategori