En bra huvudtidplan skall finnas och skall vara anslagen som en altartavla att knäböja inför, vördnadsfyllt och eftertänksamt. Den skall ha tydliga milstolpar som skall stämmas av, högtidligt och offentligt. Alla inblandade måste förstå att tidplanen gäller även i början på ett projekt.

Beställaren har ansvar att stämma av och hålla tidplanen när det gäller upphandling/projektering. Det är tyvärr väldigt vanligt att en månad eller två flyter förbi samtidigt som några ynka dokument passerar för många skrivbord.

Entreprenören skall naturligtvis hålla den tidplan han lovat i kontrakt, men han skall också varsla om de problem ÄTA eller sena besked ställer till med.

Alltför ofta verkar tidplanen bara ses som viktig att följa en enda dag – på slutbesiktningen. Det är ett gemensamt problem att lösa.

Om “prokrastinatörer”:
http://byggblasket.se/2009/06/ar-det-tidplanen-som-ar-problemet-eller-ar-det-att-halla-tiderna/

Ligger man sex veckor efter sin plan och det är två månader till slutbesiktning, då funkar inte planen, då skall man förlänga, inte fylla på med massa tillfälliga gubbar och övertid. Vi är traditionellt usla på att följa och stämma av våra tidplaner.

Jag tycker att tidplanen skall vara sådan att det är en månad finns mellan slutbesiktning och inflyttning. Det är både entreprenörens och beställarens ansvar att tidplanen är rimlig från start och att den också följs. Mest beställaren faktiskt.

Jag undrar därför vilka kriterier som finns för att få godkänna en entreprenad – för ibrukstagande. Räcker t ex KONFIKTRÄDSLA hos besiktningsmannen som ett argument för godkännande av en uppenbart undermålig entreprenad??